Kyrkan mellan sekularisering och andlighet

Lyssnade igår kväll på KG Hammar som gästade Fors församlingshem. Det är ju ändå med en viss nyfikenhet man lyssnar på denne tidigare ärkebiskop i SvK. Jag kan på många sätt beundra Hammar för hans oräddhet att tänja på teologins gränser. På sätt och vis är det ju tänkare som Hammar som genom sitt sätt att provocera bidrar till att såväl gamla som nya tankar prövas. Sett över tid är det ju på det här sättet som vi förstår mer. Det finns en risk i att bara upprepa det andra har tänkt. Att bara för att tillräckligt många upprepar en sanning så behöver inte mer tänkas. Det är ju sant som Hammar hävdade att det är inget argument att ”det varit så i alla tider”. När det kommer till biblens texter så är det ju uppenbart så att många texter omtolkats över tid. Detta gäller frågan om slaveriet och det gäller kvinnornas plats i kyrka och samhälle. Vem skulle i vår tid komma på tanken att använda Bibelns texter för att aergumentera för ett återinförande av slaveriet? De flesta av oss hävdar också att det inte är möjligt eller meningsfullt att hävda att kvinnan ska tiga i församlingen. Som om att det per definition skulle vara så att en kvinna har  mindre att bidra med än en man. Inte många tror längre det. Så menade Hammar att samma process som vi gått igenom när det gäller synen på slaveriet och kvinnornas plats, den är vi nu mitt inne i när det gäller frågan om sexuella identitteter. Hela Hammars föredrag handlade om frågan om kyrkans identitet och hur den frågan kommer i fokus just i tider av förändring.

Flera gånger återkom Hammar till texterna i 1 Korintierbrevet om att ”Bokstaven dödar, men Anden ger liv” och att ”Där Herrens Ande är, där är frihet”. Det är ju på ett sätt spännande att en tidigare biskop i en kyrka vars tro är så förknippad med just bekännelseskrifter på det här sättet hävdar en typ av frihet i relation till det skrivna.

Hammar talade om språklösheten som ett resultat av sekulariseringen. Att så många inte längre har ett språk för det andliga. Hammar talade om det som en sorts religiös analfabetisering. Jag tänker att detta är en jättelik fråga för vår tid som mer än vad vi anar påverkar kyrkans roll. Om det är så att många människor saknar ett språk för det andliga, söker man heller inte sammanhang för det andliga. Språklösheten förpassar kyrkor och församlingar till en typ av öken. Kanske är det så att vi i kyrkor och församlingar bidragit till att tala om Gud alltför mycket i anslutning till strukturer och verksamheter. Att det i kyrkor och församlingar också finns en valhänthet inför att tala om Gud i mer personliga termer. Det är ju sant som Hammar säger att vi tror inte på en kyrklig Gud. Gud är större än våra kyrkliga strukturer. Kyrka och församling är i första hand till för oss som troende – inte för att Gud ska ha en plats i vår verklighet.

När jag funderar över vad det var Hammar sa, så tänker jag att det är så lätt att i stunden hålla med och tycka att det där låter vettigt, men det är inte så lätt att återupprepa hans resonemang. Hammar bli lätt lite yvig i sina resonemang och det är är som sagt inte alla gånger så enkelt att med ens göra det till sitt eget. Det kräver mer än en kväll så här. Det kräver att jag själv är beredd att jobba vidare med teologin. Kanske kan det räcka med att ha en sådan känsla med sig efter en kväll som denna. En typ av nyfikenhet om vad som händer om jag ger dessa frågor fler chanser. Credit till KG Hammar för hans sätt att ärligt redovisa hur han tänker om kristen tro, även när han kommer på kollisionskurs med det som är gängse uppfattningar. Spännanden blir det ju, även om jag inte hänger med i allt, och inte heller håller med om allt.

Det är alldeles uppenbart att vi behöver fundera vidare kring begrepp som sekularisering och andlighet. Om vad som händer med tro och kyrka i ett allt mer individualiserat samhälle. Jag kan tycka att exv begreppet andlighet blir problematiskt i en tid då så mycket sker med mig själv som utgångspunkt. Det må vara, som KG Hammar hävdade, att sekulatrisering är något gott, men problematiskt blir det när sekulariseringen hamnar i klorna poå individualismen. Också om detta har vi anledning att fundera vidare.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: