En sådan ledare vill jag vara!

För ett par veckor sedan – 13 mars – såg jag Karin Hübinetts talkshow i svt. Maud Olofsson var med. Det som ändå etsat sig fast var intervjuvn med Pia Sundhage, svenska och  framgångsrik kapten för USA:s damlag i fotboll. En fantastisk och spontan människa. Så härlig och uppriktig. Intervjuvn med Pia Sundhage börjar 15 minuter in i programmet. Den här gången hadlade det om hur hon tänker om sin uppgift som ledare och coach. Hübinetts fråga var : ”Hur gör du dina spelare bra?” Vilken bra fråga till en coach.

Pia Sundhade levererade en rad bra svar om att hon utgår från det som är friskt, det som är bra. I stället för att analysera och hitta fel söker hon det som fungerar och uppmanar sina spelare att göra det fler gånger. Det liknar det jag hörde för många år sedan av en ledare för de då framgångsrika golfdamerna. Han såg en av tjejerna stå och slå den ena bollen efter den andra. Nio bra slag och så ett tiode misslyckat. Då slog hon sig i pannan. Så nio bra slag och ett dåligt slag. Pang i pannan! Grejen var att hon lärde kroppen hur ett misslyckat slag kändes. Hon slog rent fysiskt in det i kroppen. I stället för att lära kroppen hur det känns när det fungerar. Jag tänker att det är så Pia Sundhage menar – att lära sig av det som fungerar. Hur ofta har vi inte varit med om att utvärdera och snabbt gå förbi det som fungerade för att slira runt i det som inte fungerar. Om så 75% varit helt toppen och 25% mindre bra, så är det ändå dessa 25% som upptar vår uppmärksamhet. Som om vi inte lär oss något av det som fungerar.

Pia Sundhage återkom i Hübinetts intervjuv till gruppens betydelse. Att ett fotbollslag just är en grupp som är beroende av att gruppen fungerar. Hur lätt är det inte att var och en ser det som att nu gäller det att spela ut och briljera. Framgång är i hög grad en fråga om att få gruppen att fungera. Med Sundhages ord: ”Vi gör varandra bra! Tro gott om varandra!”

Sundhage talar om ledarens närvaro. Att fullt ut vara närvarande som ledare. Att detta också handlar om att kunna ställa krav på var och ens utveckling.  Så till slut talar hon om att inte ta sig på för stort allvar.  Befriande att höra detta från en fotbollstränare som uppnått mer än vad många andra ledare fått göra. Ett sätt att fortsätta stå med bägge fötterna på jorden.

Jag tänker att det är så mycket sunt i det Pia Sundhage säger i intervjuvn. Så mycket som så många ledare i såväl idriott som i andra sammanhang borde lära sig. Jag har hört för mycket av gap och skrik i idrottssammanhang genom åren. Som det Sundhage beskriver som ”coatching by fear”. Att leda med hot. Som om något gott skulle kunna komma ut ur rädsla. Varför skälla ut en grupp och sedan tro att något gott ska kunna komma ut ur detta.

Jag tar till mig av det jag hör Pia Sundhade berättar. En sådan ledare vill jag vara. Att tro gott om de jag samarbetar med. Att tro gott om nästa steg. Att få vara med och skapa förväntningar. Men också sätta gränser. Att hjälpa andra att se sina förmågor och sin roll i en grupp. Men också se det som dränerar energin i en grupp. Att förstå hur vi kan göra varandra bra och framgångsrika. Att det också förutsätter att vi släpper in varandra i varandras liv.

Hittar också en bok där hon beskriver sin ledarstil: ”Spela på bästa fot – att leda med glädje”. Den tänker jag läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: