En chockartad beskrivning av situatuionen i Israel och Palestina

Jag blev närmast mållös efter att ha hört Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Svensk Israel-information, föreläsa i den föreläsningsserie som Ansgarsförsamlingen i Västerås och studieförbundetr BILDA genomför under våren. En serie föreläsningar på temat ”Fred eller evig konflikt? Om konflikten Israel/Palestina ur olika perspektiv. En serie värd all uppmärksamhet.

Efter att för ett par veckor sedan lyssnat på tidigare konsuln i Jerusalem – Nils Eliasson – var det nu dax för en mer profilerad insats. Jag var förberedd på det, men måste erkänna att jag var lätt chockad efter det jag fick höra. Tycker jag har hört och läst bra mycket i den här frågan, men aldrig hört något så vinklat och bitvis så raljant och bortförklarande som detta.

Lisa Abramowicz använde en stor del av sitt föredrag till att argumentera för att den israelisk-arabiska konflikten fått alldeles för stora proportioner.  Det som sker i Israel och de av Israel occuperade områdena genererar ett alldeles för stort och oproportionerligt engagemang. Mycket av det som sker och som exempelvis uppmärksammas i svenska medier är närmast bagatellartat. Det är inte alls så eländigt som många låter påskina. Israelisk militär och israeliska politiker anklagas helt oförskyllt. Tanken på bojkott av israeliska varor är ”tramsig”.

Lisa Abramowicz återkom flera gånger till den tanke som en gång placerades in i konflikten, den om hur eländigt allt var en gång och hur bra det blivit när staten Israel tog vid. Samma tanke som återkommer i uttrycket ”ett land utan folk till ett folk utan land”. Abramowicz gjorde vad hon kunde för att få oss att förstå att det sannerligen inte led någon nöd på de palestiner som lever i Israel. På en fråga om det var någon skillnad mellan att leva som jude och som palestinier i Israel så kunde hon i huvudsak inte komma på något som skiljer de två folkgrupperna åt. Jag undrar i mitt stilla sinne – hur långt får man gå när det gäller att mörka verkligheten? Hur mycket får man skruva sanningen innan det blir ren lögn. Jag har svårt att tro att inte Lisa Abramowicz vet hur det förhåller sig. Men den verkligheten passar inte in i hennes beskrivning av en närmast oproblematisk konflikt. Hur kommer det sig, Lisa Abramowicz, att det är närmast omöjligt för en palestinier att få tillstånd att bygga i exv. östra Jerusalem? Att palestinska hus rivs för att bereda plats för israeler att bygga. Hur kommer det sig att alla dom som bor i delar av östra Jerusalem och som betalar full skatt till Jerusalems kommun aldrig får sina sopor hämtade? Hur kommer det sig att den spårvagn som nu byggs kör rakt igenom palestinska områden utan att stanna till? Ja, hur kommer det sig? Hur kommer det sig att personer som ärkebiskop Demond Tutu beskrivit situationen för palestinier såväl i Israel som på de occuperade områdena som ren apartheid? Är detta helt utan grund?

När Abramowicz, på temat ”allt är frid och fröjd”, hävdar att vattenfrågan löses i bästa samförstånd, så är det ju så långt från sanningen som det kan vara. När hon hävdar att de ingenjörer som ansvarar för vattenförsörjningen i Israel och den palestinska myndigheten är tämligen goda vänner, så kan det möjligtvis gälla som en sanning för den som aldrig tidigare hört något om detta. Sanningen, jag faktiskt sannintgen, är att just vattenfrågan är en av de stora konfliktpunkterna. Skälet är det enkla att den som kontrollerar vattentillförseln bestämmer vem som ska leva och vem som kommer at gå under. I norra Israel är t.o.m. regnvattnet statens egendom. Inte ens regnvattnet förfogar byborna över. Vattentankar skjuts sönder för att inte fungera för sitt ändamål. Närmast allt vatten kanaliseras till stora fruktodlingar söder om dessa byar. För den som inte redan vet det, kan jag berätta att Jordanfloden närmast är att betrakta som ett avloppsdike, långt från Bibelns bilder av en flod med forsande vatten. Döda havet är på väg att helt torka ut. Bara några kilometer söder om Genesarets sjö finns inget vatten att tala om. Allt det vatten som f.ö. håller på att tömma Genesarets sjö avleds till israeliska odlingar av olika slag. Åk vägen längst Jordanfloden så blir detta alldeles uppenbart! Enligt en tidigare artikel i Svenska Dagbladet anklagas israeliska bosättare för att just etablera nya bosättningar i anslutning till vattenkällor. Utgångspunkte är åter att den som kontrollerar vattenkällorna har kontrollen över liv och död. Detta måste rimligtvis Lisa Abramowicz veta. Varför berättar hon då inte detta när det är sanningen hon sa sig vilja berätta?

Bosättningarna var i Abramamowicz ögon närmast en tramsig fråga. Hon raljerade över det och menade att det som byggts var några balkonger och kanske något dagis. Inte mer och framför allt inga nya bosättningar. Jag tar mig för pannan! Abramowicz bannande företrädare för den palestinska myndigheten som vägrat förhandla så länge det fortfarandee byggs nya bosättningar. Som om det inte är precis så som palestrinerna gjort och trott att man skulle få något ut av det. Sanningen, ja faktiskt sanningen, är att det inte byggts så mycket som efter Osloavtalen då man avtalade att byggnationerna skulle upphöra. Är det så märkligt att palestinerna nu säger ”stopp” och inte är beredda att fortsätta förhandla så länge bosättningsbyggandet fortsätter. Är det en så märklig hållning?

Lisa Abramowicz ville få oss att tro att det som pågår i militära vägspärrar närmast är av trivialt slag. Varför bry sig? Än mindre – varför uppröras av det vi hör om! Militärerna gör sitt jobb och det må vara sant om detta innebär att systematiskt förödmjuka alla dom som tvingas ta sig genom dessa vägspärrar som vore de en skock djur. Jag kan inte annat än förundras över hur Lisa Abramowicz skildrar det som pågår på de av Israel occuperade områdena.

Jag borde naturligtvis ställt frågor om allt detta. Grejen var att jag helt kom av mig inför det forcerade sätt varpå Lisa Abramowicza tog sig an ämnet. Jag har aldrig hört något så skruvat i den här frågan som detta och jag inser hur svårt det är att komma till någon typ av sansade samtal. När jag för nå´n vecka sedan bl.a. skrev om den utskällda BILDA-utställningen om situationen i bl.a. de occuperade områdena på Västbanken var det som alla fördämningar släppte. Det är som när man uttalar nå´n typ av förståelse för den palestinska situationen och sätter strålkastarljuset på det sätt varpå Israels armé uppträder som ooccupanter, så bli man ifrågasatt och kapad jäms med fotknölarna. Som om försök att skildra det som faktiskt sker hotar en bitvis förljugen bild av att allt är frid och fröjd. Jag önskar att det skulle vara det, men jag vet att det inte är det. Det finns mycket av klarsynthet i bibelordet att ”sanningen ska göra er fria”. Hur smärtsam sanningen än är, så måste vi välja sanningen.

Onsdag den 11 april fortsätter föreläsningsserien i Västerås. Den här gången är det Anna Wester från Palestinagrupperna i Sverige som föreläser.

En kommentar till En chockartad beskrivning av situatuionen i Israel och Palestina

  1. Jag kom hem i lördags efter en vecka på Västbanken, träffan kristna palestinier men även företrädare för israeliska fredsrörelsen . Situationen är inte bra , kommer att skriva om mina intryck allt eftersom har redan börjat. se i min blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: