Vi kan bara hoppas på det vi längtar efter!

”Sommarakademi”. Det låter! Sommarakademi är vad bl.a. Örebro missionsskola. studieförbundet BILDA, tidningen Dagen och förlaget Libris inbjöd till 9-12ugusti i Örebro. Precis så ambitiöst som den tidskrift – NOD – som ges ut med bas på Örebro missionsskola. Ett gäng lärare och entusiaster som gör den kanske mest spännande tidningen med inriktning på tro och kyrka. Det är i få sammanhang som frågor om tro och kyrka tas upp på ett så ambitiöst och många gånger oförutsätgbart sätt. Temat för sommarakademin var: ”Resten av våra liv – vad gör vi?”

Jag var med en dag av sommarakademins fyra dagar. Jag lyssnade till Carolina Johansson – författare till boken ”Bråkdelen av en sekund” – Pekka Mellergård – rektror på Örebro missionsskola och neurokirirg och hjärnforskare – och Elisabeth Sandlund – redaktör på tidningen Dagen – berättade om hur tron rumsterat om i deras live. Alla tre kunde ha haft helt andra karriärer i livet om inte Gud ”satt bo” i deras liv. Tycker det är spännande att en neurokirurg och hjärnforskare är rektor för en teologisk utbildning. Detta måste skapa spännande förutsättningar för såväl Pekka Mellergård som Örebro Missionsskola. Jag gilla den där typen av oförutsägbara möten.

Ett tema som gick som en röd tråd genom dagen var längtan efter ett annorlunda liv. Många gav uttryck för erfarenheten av hur lager läggs på lager och vi så lätt kommer bort från det som är riktigt vesentligt i livet. Hur blir det i livet när vi slutar längta? Hur blir det i en relation när vi slutar längta efter den andre? Hur blir det i tron när vi inte tycker oss behöva mer? Det är klart att det går i stå. Hur blir det med källan om den skulle få för sig att nu har jag tillräckligt med vatten. Nu behöver jag inte mer. Källan skulle naturligtvis snabbt bli otjänlig. Detta gäller ju för livet som helhet. Den som inte äter och dricker dör. Den som inte på alla sätt blir berörd tynar bort. Varför skulle inte detta också gälla om trons liv?

En av föredragshållarna cviterade C.S Lewis som sagt: ”Vi kan bara hoppas på det vi längtar efter!”  Så klokt tänkt och sagt. Visst ligger mycket av livets drivkraft just i det vi längtar efter. Nå´n annan talade om faran i att inte vara hungrig. Nå´n talade också om längtan som bönens drivkraft.

Carolina Johansson funderade högt tillsammans med oss om hur vi tänker om tiden. Hon tänkte om den som en limpa – inte så att limpan blir kortare för varje skiva vi tar, utan som att en skiva läggs till en annan. När livet är över så är inte livet förbrukat utan fullbordat. Jag gillar den tanken. Att inte se det som att livet sakta tas ifrån oss utan att vi går mot livets fullbordan. Jag tänker att det också kan påverka vår syn på ålderdomen.

Det kanske mest radikala av allt det vi lyssnade till i fredags var Patrik Hagmans föreläsning utifrån sin bok ”Kristet motstånd”. Har hört om den boken, men inte läst den. Det ska bli nu! Jag gillar själva utgångspunkten att tänka om tro som att den ger oss anledning att göra motstånd mot mycket av det som möter oss i samhället. Lite som i uttrycket att det bara är döda fiskar som flyter med strömmen. Hagman återkom flera gånger till detta att skapa alternativ till mycket i vår tid. Han talade om de moderna dödssynderna som effektivitet, ambition, statusjakt, individualism och likgiltighet. Nog ställer detta mycket på sin spets. Som att dessa dödssynder bidrar till att bryta ner samhället liksom livet och våra relationer. Som att dessa synder sprider död omkring sig. Nog finns i detta sprängstoff som jag sällan hört. Återkommer när jag läst boken.

I flera inlägg återkom debatten från i våras om frikyrklighetens kris. Temat för fredagskvällen samling var just: ”Är frikyrkan överspelad?” Diskussionen handlade bl.a. om hur vi tappat bort vårt ”annorlunda-skap”. Hur det som en gång skapade vår särårägel i hög grad är borta. Anpassningen till samhället och vår tid är närmast total. Bra tycker många. Men vad blir det då av oss? Varje politiskt parti jobbar för att tydliggöra sin särprägel. Som en typ av överlevnadsfråga. Hur tänker vi om det som är kyrkans särprägel?  Detta med frikyrka och andra kyrkor är i första hand inte så intressant. Diskussionen kom inte minst att handla om vårt gudstjänstliv och bristen på de mångas engagemang. Återkommer till den här diskussionen.

Det blev, för min del,  bara en dag av sommarakademins fyra dagar. Kanske var det vad jag klarade av att ta emot. Mycket av det jag hört tar jag med mig in i hösten. Stavar på C-S Lewis ord: ”Vi kan bara hoppas på det vi längtar efter!”

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: