Så gjorde vi det igen!

15 oktober 2012

Så är en intensiv helg över. Nu har vi avslutat årets kampanj för Världens Barn. I nästan två månader har vi hållit på. Många har varit i farten mest varje helg. Det är en fantastisk upplevelse at få vara med i en rörelse som den lokala kampanj för Världens Barn som vi just genomfört. Jag vet faktiskt inte om det finns någon kommun i landet som har en så bred och omfattade kampanj som den i Eskilstuna. Jag har i flera sammanhang beskrivit vår kampanhj som den absolut bredaste palttformen alla kategorier i sta´n. Vi samverkar med kyrkor och församlingar, organsoationer ocvh föreningar, näringsliv, skolor, kommunen, Musikskolan, kroglivet, media, idrottsrörelsen i sta´n och inte minst bössinsamlimngen gern0m vilken vi nåpr många enskolda i sta´n. Till nästa år tror vi oss kunna utveckla detta samarbete ytterligare.

När vi nu räknat samman allt, har vi i år samlat in 1.570.401 kronor. Detta är 15.99 kr/kommuninnevånare. Vårt mål var att nå 1.5 miljoner kronor. Vi gjorde det! Så har vi för sjunde året i rad utsetts till landets mest generösa storstadskommun. Vi har ju närmast abbonerat på den platsen. För sjunde året i rad ska vi nu ordna en diplomutdelning där vi får ta emot ett diplom från Världens Barn-organisationen. Vi får också ett andra diplom då Sörmland blev det län som samlade in mest – drygt 11 kronor per länsinnevånare.

Självklart gläds vi över att för sjunde året ha gjort det så bra att vi hamnat i den absoluta toppen. Problemet kan möjligtvis vara att luften går ur själva tävlingen då ingen tycks nå våra nivåer. Gävle kammade hem en andraplats med 11.84/kommuninnevånare. En och annan ifrågasätter den här typen av tävlande i ett givande som Världens Barn-insamlingen, men jag tänker att dom som är de stora vinnarna är världens barn som behöver allt det vi kan samla in. Behoven är stora och vi kommer aldrig att kunna föträndra livet för mer än en liten del. Totalt har Världens Barn-kampanjen samlat in mer än 1.2 miljarder kronor sedan stasrten för mer än 10 år sedan. I år landar slutresultatet på ca 78.5 miljoner kronor. Utan att än veta det så har det lokala insamlingsarbetet förmodligen bidragit med mer än hälften till dessa nästan 80 miljoner.

Sveriges Television och P4-kanalerna har gjort en förtjänstfull insats i årets kampanj. Så har det inte alltid varit. För några år sedan var det närmast haveri. Då var vi flera som ställde SVT mot väggen och förklarade att om vi inte får en bättre spegling av det lokala kampanjarbetet så lägger vi av. Tillsammans med Öckerö kommun var vi några från Eskilstuna som mötte reperesentanter för SVT:s ledning och Radiohjälpen för att resonera igenom den situatuion som uppstått. I år hade vi ett team från SVT på plats i Eskilstuna som i ett litet inslag som sändes i går kväll skildrade något av vår lokala kampanj. Det är viktigt att SVT med sin genomslagskraft ger ett rimligt utrymme åt det lokala kampanjarbete som Världens Barn-kampanjen står och faller med. VB-kampanjen är Radiohjälpens allra största insamling. På många sätt unik genom sitt samarbete med så många lokala samarbetspartners. Det är därför viktigt att SVT och Radiohjälpen vårdar kontakten med just det lokala kampanjarbetet. Poängen är att alla våra lokala kampanjarbetare uppmärksammans för vad man gör och får cred för detta. Många gör en så fantastisk insats och avsätter mycket tid för bl.a. bössinsamlingen under de här veckorna.

Till allt det som vår insamling betyder för ett antal barn världen över tänker jag att det vi gjort också betyder något för Eskilstuna. Det gör något med oss när vi får en möjlighet att uttrycka vår generositet. När vi bryr oss om en annan gör det något med oss. Frågan är ju hur vui tar vara på detta? Hur tänker kommunens marknadsföringsansvariga om hur man tänker ta tillvara på våra framgångar i Världens barn-kampanjen? Vi bjuder på denna framgång. Jag vet inte hur det är just nu om det står något på de digitala infartsskyltarna utefter E 20 om våra framgångar? Detr borde göra det!  Med stora bokstäver!

Nu är årets kampanj över och vi ska utvärdera det vi gjort. Redan i detta utvärderande lägger vi grunden för nästa års kampanj. Vi tror ju på en fortsättning 2013. Inte så mycket för tävlingen om den mest generrösa storstadskommunen som det att behoven är så stora bland världens barn.


Hit borde många söka sig!

05 oktober 2012

Hur många gånger som helst har jag kört E4 sönderut från Gränna utan att veta att där, bara nå´n mil från Gränna, ligger Wettershus retreatgård. Nu vet jag! Nu har jag varit där! För mig fyra annorlunda dagar i stillhet och tystnad. Första gången jag är på en tyst retreat. Det tog en stund att bli vän med att exv. äta under tystnad.

Det är en annorlunda upplevelse att vara i tystnad tillsammans med andra. Jag inser efter några dagar i tystnad hur mycket orden fyller upp mötet med en annan. Det är en annorlunda upplevelse att under några dagar ha varit tillsammans med en grupp människor som efter den här dagarna är lika okända för mig som när vi möttes den där första kvällen. Sakta tog jag in den introduktion vi fick i början av retreaten att i första hand bry sig om sig själv. Detta nästan förbjudna. Att ta till mig erbjudandet att vara med mina egna känslor och tankar utan att bli avbruten av någon annan. När jag satte mig i bilen för att åka från Wettershus tog det mig många mil innan jag ens slog på radion. Det var nog att färdas fram bara till bruset från bilens framfart.

Wettershus måste vara den märkligaste av retreatgårdar. En plats för stillhet mindre än 100 meter från motorvägen. Så motsägeslefullt. En plats för stillhet med ett ständigt brus i bakgrunden av bilar och lastbilar. Så märkligt att det fungerar. Som om Wettershus med sina hus vänder ryggen åt motorvägen och öppnar upp sig mot den vidunderliga utsikten över Vättern med Visinngsö och Omberg i norr.

Jag tar detta till mig som en tankeställare: så nära det brusande liv i hög hastighet som motorvägen representerar finns denna plats för stillhet. Dit kommer den som bekvämar sig med att ta sig av motorvägen och på små smala småländska grusvägar söka sig fram till en plats som denna. Mer än en gång funderade jag på om jag kört fel. Vägarna blev smalare och smalare. Jag fick lita till den vägbeskrivning jag fått och leta uppmärksamt efter små gula vägskyltar. Nya vägar och nya trakter. Väl framme öppnar sig detta panorama med vidsträckta perspektiv över Vättern. Detta är en plats att vara stilla vid och låta blicken försvinna bort, långt bortom Västergötland som avtecknar sig bortom Visingsö.

Jag tänker att hit borde många söka sig. Som en skola för att öva sig i stillhet och tystnad. Att öva sig i att vara med sig själv. Mina egna tankar och känslor. Att i retreatens struktur få hjälp att ta hand om just sina känslor och tankar. Att i ett sammanhang som detta få mycket tid för sig själv. Att få ha sitt rum – med denna vidunderliga utskikt över Vättern – som en plats att helt få dra sig undan till. Vet inte varför jag aldrig har varrit i ett sammanhang som detta? Kanske är det så att jag inte riktigt kunnat tänka mig in i att vara i ett sammanhang som detta i tystnad. Så fel jag hade.

Jag vill återkomma med några reflektioner om detta att dra sig undan. Om vikten av att få perspektiv på livet. Om distansens välsignelse. Om risken med att gå bort sig om man aldrig lyfter blicken och ser bortom det som utgör nästa steg.