Hit borde många söka sig!

Hur många gånger som helst har jag kört E4 sönderut från Gränna utan att veta att där, bara nå´n mil från Gränna, ligger Wettershus retreatgård. Nu vet jag! Nu har jag varit där! För mig fyra annorlunda dagar i stillhet och tystnad. Första gången jag är på en tyst retreat. Det tog en stund att bli vän med att exv. äta under tystnad.

Det är en annorlunda upplevelse att vara i tystnad tillsammans med andra. Jag inser efter några dagar i tystnad hur mycket orden fyller upp mötet med en annan. Det är en annorlunda upplevelse att under några dagar ha varit tillsammans med en grupp människor som efter den här dagarna är lika okända för mig som när vi möttes den där första kvällen. Sakta tog jag in den introduktion vi fick i början av retreaten att i första hand bry sig om sig själv. Detta nästan förbjudna. Att ta till mig erbjudandet att vara med mina egna känslor och tankar utan att bli avbruten av någon annan. När jag satte mig i bilen för att åka från Wettershus tog det mig många mil innan jag ens slog på radion. Det var nog att färdas fram bara till bruset från bilens framfart.

Wettershus måste vara den märkligaste av retreatgårdar. En plats för stillhet mindre än 100 meter från motorvägen. Så motsägeslefullt. En plats för stillhet med ett ständigt brus i bakgrunden av bilar och lastbilar. Så märkligt att det fungerar. Som om Wettershus med sina hus vänder ryggen åt motorvägen och öppnar upp sig mot den vidunderliga utsikten över Vättern med Visinngsö och Omberg i norr.

Jag tar detta till mig som en tankeställare: så nära det brusande liv i hög hastighet som motorvägen representerar finns denna plats för stillhet. Dit kommer den som bekvämar sig med att ta sig av motorvägen och på små smala småländska grusvägar söka sig fram till en plats som denna. Mer än en gång funderade jag på om jag kört fel. Vägarna blev smalare och smalare. Jag fick lita till den vägbeskrivning jag fått och leta uppmärksamt efter små gula vägskyltar. Nya vägar och nya trakter. Väl framme öppnar sig detta panorama med vidsträckta perspektiv över Vättern. Detta är en plats att vara stilla vid och låta blicken försvinna bort, långt bortom Västergötland som avtecknar sig bortom Visingsö.

Jag tänker att hit borde många söka sig. Som en skola för att öva sig i stillhet och tystnad. Att öva sig i att vara med sig själv. Mina egna tankar och känslor. Att i retreatens struktur få hjälp att ta hand om just sina känslor och tankar. Att i ett sammanhang som detta få mycket tid för sig själv. Att få ha sitt rum – med denna vidunderliga utskikt över Vättern – som en plats att helt få dra sig undan till. Vet inte varför jag aldrig har varrit i ett sammanhang som detta? Kanske är det så att jag inte riktigt kunnat tänka mig in i att vara i ett sammanhang som detta i tystnad. Så fel jag hade.

Jag vill återkomma med några reflektioner om detta att dra sig undan. Om vikten av att få perspektiv på livet. Om distansens välsignelse. Om risken med att gå bort sig om man aldrig lyfter blicken och ser bortom det som utgör nästa steg.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: