Varför gör dom på detta viset? Om konflikten kring Gaza.

Minnet är bra men kort. Det gäller om mycket. Kanske är det barmhärtigt att glömma. Dock är inte all glömska vare sig barmhärtig eller särskilt konstruktiv. När vi glömmer gör vi det inte så sällan lätt för oss. Som om vi inte behöver ta ansvar för det som sker nu, därför att vi inte minns hur det var då.

Jag tänker just så här om det krig, för det är ett krig, som nu pågår kring Gaza-remsan. Bilderna rullar in och rubrikerna växer. Det är ett krig som pågår. Som en katt och råtta-lek. Minnena från kriget kring årsskiftet 2008 – 2009 förskräcker. Nu – så här långt – ett 70-tal palestinier döda och en knapp handfull israeler. Känns nasturligtvis märkligt att mäta en konflikt i antalet döda på respektive sida, men det säger något om det som skedde och sker. Det säger något om den ojämlikhet som råder. Experterna talar om konflikten som osymetrisk. Rapporterna från det som då hände, skildrade i bl.a. boken ”Ögonen i Gaza” av de två norksa läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse, är en helvetisk beskrivning – en nästan outhärdlig läsning.

Jag har förvånats hur lite energi som läggs i nyhetsrapporteringen på att ge konflikten ett sammanhang. Det som sker är ju inte plötsligt påkommet. Som om palestinier i Gaza plötsligt led brist på adrenalin och kom på att nu är det dax att skjuta raketer in mot Israel. Vad gör man inte för spänningens skull?

Det är egentligen först idag jag hittar en halvsida i DN om det jag efterlyser, och detta som ett inlägg i kulturbilagan.  Just en bakgrund och ett sammanhang som ger perspektiv åt frågan om varför dom gör på det här sättet. Det är Peter Löfgren som skriver med utgångspunkt från ett cafébord i Jerusalem.  Utgångspunkten är hans israeliske vän från Ashkelon som svär till och undrar vad de galna palestinerna egentligrn tror att dom vinner på att skicka misiler in över Israsel. Det är då den arabiske kyparen  lägger sig i och svarar: ”De är inte galna. De är i ett stort fängelse, har levt i generationer under ockupation och nu är de belägrade. De är inte galna. De hoppas att raketerna ska få omvärlden att vakna, att du ska förstå.”

Jag tänker som kyparen. Helt kort är hela bakgrunden beskriven i det som kyparen säger. Det låter så självklart att visst ska Israel ha rätt att försvara sig mot raketerna som man menar regnar ner över södra Israel. Desutom är det snart val i Israel och premiärminister Netajuyahu vill naturligtvis visa sin beslutsamhet gentemot de som bor nära Gaza-gränsen och som mer än andra är utsatta för rakerterna från Gaza. Det är läge att visa musklerna. Läge att visa vad Israel kan och redovisa att man gjort sin läxa efter kriget 2008 – 2009.

Utgångspunkten är att ca. 1.5 miljoner människor – en majoritet barn och ungdomar – lever på en yta inte större än drygt halva Ölands yta. Dessa 1.5 miljoner människor lever just som vore det ett fängesle. Som vore dom alla dömda till att i all evighet hållas inlåsta. Utan den självklara rätten att röra sig över de gränser som omger detta lilla landområde. Arbetslösheten är gigantisk. Förödelsen efter kriget 2008-2009 fortrfarande påtaglig – vad Israels tillskyndare än må säga. Inte mycket har forslats in i Gaza som gjort det möjligt att bygga nya hus. Som om cement och armneringsjärn vore likställt med raketer och annan ammunition. Det säger sig självt att desperationen är näramst hindraprocentig. Påfrestningarna är enorma. Till detta ska också läggas det tryck som Hamas lägger på sina egna. Som om Hamas är beredda att offra det egna folket för sin egen politiks skull. Som alltid är det civilbefolkningen som får ta ”smällen”. Hamas ledare går under jorden och skyddar sig många gånger bakom en skyddslös civilbefolkning. Trots allt det som kan sägas om Hamas roll och skuld har jag svårt att se det rimliga och rättmätiga i att Israel på nytt öser av sin vapenarsenal över Gaza-borna. Man bombar ett folk som inte har nåpgonstans att fly. Detta är inte ett fair krig – om nu ett krig någonsin är fair.

Det är inte schysst att inte försöka förstå vad det som nu sker har för bakgrund. Vad tänker vi att palestinierna på Gaza ska göra? Tiga och lida? Hur tänker vi att de ska agera, när Israel aldrig tycks släppa efter en tum? När krig tycks vara det enda som Israels politiker är kapabla till. Som om man menar att det är möjligt att komma längre med utbomade hus än att bygga upp och bidra till utveckling. Måhända är jag för naiv, men ett mått av naivitet är förmodligen alldeles nödvändigt för att inte alldeles bli paralyserad. Något nytt behöver till som inte är möjligt att bomba sig till.

En kommentar till Varför gör dom på detta viset? Om konflikten kring Gaza.

  1. trött skriver:

    I inledningen på Hamas stadga står (och jag citerar): ”Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig.”
    Hur troligt är det att det kommer bli en tvåstatslösning med den målsättningen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: