När skolan samlas i kyrkan får inte Gud vara med!

Lika traditionsenligt som att vi plockar fram adventsljusstaken inför advent är den debatt som uppstår den här tiden på året huruvida skolorna kan ha en adventssamling i kyrkan eller inte. Måste säga att lite tröttsamt är det. Inte så lite tröttsamt och ängsligt.

Den här gången tar självaste Skolverket initiativet då man i söndagens DN tar till orda i frågan. Det är en ängslig generaldirektör som skriver. Mer som en överhetens företrädare än en som menar sig företräda elevernas bästa. Lite på temat att vuxna vet bäst. I generaldirektörens värld är religionsfrihet enbart en fråga om frihet från religion. Det är lite av forna tiders debatt om den objektiva skolan, där inte ens en lärare riktigt kunde tala om vad han eller hon stod för. Jag trodde att vi lärt oss något av den debatten, om hur det objektiva sällan skapar något intresse för vad det än är. Som om engagemang för det ena eller det andra är farligt. Skolverkets företrädare talar i DN-inlagan om ”olaglig påverkan”. Det hela blir närmast komiskt då man tänker sig att det är OK att hålla liv i en gammal tradition av att skolan möts i kyrkan, men se för all del till att det gudliga hålls utanför. Inget av religiösa budskap får förmedlas då skolan gör sig omaket att ta sig till kyrkan.

Det är själva ansatsen jag vänder mig emot. Detta att det närmast skulle vara farligt att möta människor som talar om det som är viktigt i den männsikans liv. Att det nästan skulle vara skadligt för barn att höra en präst eller pastor eller vem det än må vara tala om vad julen handlar om och vad det kan betyda. Lite osäkert verkar det vara vilka psalmer och sånger vi får sjunga när skolan fyller kyrkan. Om något är ju dessa sånger och psalmer fulla av tro och övertygelse. Mer än annat är det psalmerna som skapar vår teologi.

Det är mycket i det Skolverket menar sig stå för i den här frågan som är minst sagt grumligt. Som när man tycks göra skillnad på tro och tradition. Som att inte traditionen också är en fråga om tro. Traditionens yttre har ju ändå en innersida. Utan den vore det ju inget. Jag skulle vilja hävda att det sällan eller aldrig förekommer att präster och pastorer uttrycker sig på et sådant sätt att barn och ungdomar har anledning att känna sig pressade att ta ställning till något man inte vill. Jag tycker att ärkebiskopen Anders  Wejryd har mött upp Skolverkets hållning på ett klokt sätt. både i TV och annan media. I dagens DN säger Anders Wejryd bl.a. att ”problemet är att att man använder begreppen tradition och religion. Att sjunga psalmer och ta del av julberättelsen är ju det som är religion. De skolor som vill ska få möta en kyrka som berättar det här. Man kan annars fundera på om det är så stor idé att man alls kommer till kyrkan. Är man rädd för att påverkas är det bäst att inte gå dit alls. Skolans uppgift är att se till att barnen är rustade att ta ställning själva när de tar del av det vi i kyrkan säger. De måste kunna ta in eller säga nej till detta och vara fria att tänka vad man vill om det de fått höra i kyrkan”.

Nu på torsdag möter vi Björktorpsskolans alla elever i två samlingar inför advent. När så skolan återvänder till S:t Eskilskyrkan för sin terminsavslutning så kommer elever att dramatisera julevangeliet. Barnen själva ger liv och engagemang åt julens evangelium inför sina skolkamrater. Jag vet inte om skolverket ens tänkt på att det kan gå till så. Jag själv agerar vaktmästare, men har inget som helst problem med det, när det som är julens tro och tradition så tydligt präglar samlingen i kyrkan. Det måste inte till en pastor för att det ska bli tydliggjort. Barnen gör förmodligern ett större intryck på sina kamarater än vad jag skulle gjort. Bra så! Så ber jag i mitt hjärta om att Gud ska välsigna alla dom som är där i kyrkan! Utan att fråga Skolverket om lov.

5 kommentarer till När skolan samlas i kyrkan får inte Gud vara med!

  1. Jan-Olof Ruuska skriver:

    Jag håller inte med dig Claes-Göran. Jag tycker inte att generaldirektören är ängslig. Jag tycker inte att hon agerar som
    överhetens företrädare, om du inte med överheten menar folket och riksdagen. Skolverket är ju en statlig myndighet som bland annat har till uppgift att ge vägledning till rektorer hur de ska kunna uppfylla skollagens krav att skolan ska vara icke-konfessionell. Det har vi beslutat om på demokratiskt sätt i riksdagen. Det får man och kan man ogilla, men så har majoriteten bestämt.

    Jag tycker att Anna Ekström, generaldirektör, Skolverket och Claes-Göran Aggebo, undervisningsråd, Skolverket på ett bra sätt
    klargör den lagliga situationen. Skolverket har slagit fast att det är möjligt att ha skolavslutning i kyrkan och att en präst kan medverka under förutsättning att det inte förekommer konfessionella inslag. Eftersom skolplikten tvingar elever att delta ska det inte förekomma konfessionella inslag. Ansvaret för detta ligger hos rektor.

    De inser att det är motsägelsefull och förklarar på ett bra sätt vilka intressen som står emot varandra. Det är i lagens mening stor skillnad på att få kunskap om religioner i undervisningen och att tvingas delta i religiös utövning. De tillfogar även upplysningen att kyrkan självklart kan anordna en frivillig samling för elever,
    föräldrar och skolpersonal utanför skoltid och utanför skolans verksamhet.

    Sverige har förändrats. Alla tror inte lika. Det gjorde vi inte förr heller, men då var det normalt att pracka på överhetens tro på alla i landet. Jag tycker att det är en sund utveckling idag.
    Låt präster och pastorer tro vad de vill och utöva sin tro, men skolor i Sverige på 2000-talet ska inte tvinga elever till att delta i utövandet av någon religion. Inte en enda dag på året.

  2. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Jo, jag vet ju också om att tiderna förändrats. Det jag kan sörja över är att i takt med att religion och de religiösa berättelserna marginaliseras så avhänder vi bl.a. barn och ungdomar en möjlighet att förstå sitt liv och sitt sammnanhang. Livsfrågorna ligger nära livsåskådningsfrågorna. Jag kan tycka att myndigheter och beslutsfattare har dålig tilltro till barns och ungdomars egen förmåga att bestämma sig för hur man ska till sig exv. ett besök i en kyrka när det är advent och jul. Det är som när det exv. kommer till sorg och kris så tycks det som om barnen har ett naturligare sätt att förhålla sig till och ta hand om det svåra ön vad vi vuxna har. Det är det jag menar med att Skolverket blir lite överhetsmässiga när man lägger nästan bara ett vuxenperspektiv på den här frågan.
    Jag kan också tycka att det blir lite patetiskt att det är swom det bara är i relation till religion som frågan om att påverka blir aktuell. Det är klart att skolan på många sätt, medvetet och omedvetet, påverkar barn och ungdomar. Varför är det som att frira halloween tycks mindre kontroversiellt än att gå till kyrkan när det blir advent och jul? Bara som ett exempel. Om det är så att det som sker i kyrkan vid ett adventsfirnande är kontroversiellt, har skolan mycket kvar att jobba med när det gäller hur man möter mäniskior som brinner för något. Jag kan bli så hjärtligt trött på detta förmenta objektiva synsätt som så ofta blir både tråkigt och oengagerat.

  3. Jan-Olof Ruuska skriver:

    Det finns utmärkta möjligheter att förstå sitt liv och sitt sammanhang utan att blanda in övernaturliga ”förklaringar”. Skolan ska inte bidra till att sprida vidskepelse utan upplysning om verkligheten.

    Att människor övertar och anammar övernaturliga förklaringar från sina föräldrar och det omgivande samhället i huvudsak i sin barndom är uppenbart.

    De som blir religiösa och är uppväxta i västerlandet blir i huvudsak kristna, uppväxta i muslimska länder blir i huvudsak muslimer, uppväxta i Asien blir i huvudsak buddister osv.

    Förr hade vi folk som trodde på Tor och Oden, men eftersom så få föräldrar tror på detta längre får vi heller inga stora församlingar med asatroende.

    Barns och ungdomars egen förmåga att bestämma sig för hur man ska ta till sig övernaturliga ”förklaringar” är inte så god som du vill göra gällande.

    Hela idén med religiösa friskolor bygger på föräldrars och församlingars vilja att styra över barnens socialisering till goda kristna, goda muslimer osv.

    Alla ska få sprida sitt glada budskap, men skolpliktiga barn ska fredas under skoltid i Sveriges skolor tycker jag. Barn och ungdomar kan ta del av diverse budskap på sin fritid. Där är det fritt att evangelisera!

    När det gäller ”Halloween” är vi eniga! Ut med pumporna!😉

  4. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Jag håller med dig om att skolan ”inte ska bidra till att sprida visdskepelse utan upplysning om verkligheten”. Jag är ju av den uppfattningen att också tron är en del av verkligheten. Jag tror att verkligheten är mer än det vi ser och på annat sätt kan registrera. Om det inte är så, så förblir mycket en gåta, dessutom ogripbart för vetenskapliga studier.

    Jag hörde för en tid sedan berättas om en präst som omvbads att tala i en minnesstund i kyrkan. Dock var han förbjuden att säga något religiöst. Efteråt var det många ungdomar som uttryckte sin besvikelse över att prästen inte hade något att säga om trons möjlighetrer till tröst. Rektorn höll pröstemn kort, medan ungdomarna önskade att få höra honom säga något om tron.

    Jag håller fast vid min tilltro till barns möjligheter att förhålla sig till det som gör utöver den del av verkligheten som låter sig beskrivas på konventionellt sätt.
    Jag håller dessutom fast vid att religionsfrihet också är frihet till att tro. Det kan riimligtvis inte vara exv. skolans sak att bara värna barns frihet från religion. Vill man hålla fast vid FN:s barnkonvention som bl.a. talar om religionsfrihet, så måste det också gälla förståelsen av frihet till religion. Så typiskt det sekulariserade svenska sättet att förstå religionsfrihet som frihet från. Vi tror det är så bildat, men kanske är det närmast obildat. Det är ju inte så lite frimodigt, närmast övermodigt, att sopa undan allt det som hör religion till som vore det vidskepelse. Sett i ett internationell sammanhang så är ju en uppfattning som denna närmast marginell.

  5. Camilla Grepe skriver:

    Jag vill inte gå in i kyrkor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: