Hårda puckar! Kyrkan vid ett vägskäl.

Två tidningar. Tre artiklar. En och samma tanke. Tidningen Dagen presenterade i tisdags (2013-05-07) en debattartikel med rubriken ”Anpassning räddar inte kyrkan”. Idag – 2013-05-08 – kom veckans nummer av Kyrkans Tidning med två artiklar som tar sin utgångspunkt i en ny  bok av Patrik Hagman: ”Efter folkkyrkan – en teologi om kyrkan i det efterkristna samhället”. Inser att detta är en ”måstebok” att läsa.

dagen_logoDebattartikeln i Dagen av samhällsdebattören Per Ewert har sin utgångspunkt i det ”faktum” som stavas sviktande medlemssiffror och hur västerländsk kristenhet famlande söker sin väg i en sekulariserad miljö. Vilka är vi? Vilka vill vi vara i det som är vår tid? Vad är det att vara kyrka år 2013?

Ewert driver tesen att det kan inte komma något gott i att mjuka upp det kyrkan står för. Vägen framåt måste vara att förtydliga budskapet. ”Kyrkor som anpassat sig till rådande kultur har stadigt tappat i relevans och intresse…En avgörande faktor för framgång tycks vara graden av utmaning i förkunnelsen..Den kyrka som i osäkerhet förytligar det kristna budskapet eller suddar ut de utmanande inslagen i tron har svikit sitt uppdrag…Risken fölr svenska kyrkor och samfund är inte att skrämma bort människor med en alltför obekväm förkunnelse. Faran ligger tvärtom i att vara alltför tillrättalagd”.

Jag håller med Ewert i mycket. Dock tänker jag att vi är många som kan hålla med men ändå tänka helt olika. Det är inte helt utan risk att skriva på det sätt Ewert gör. Jag hade önskat mig mer för att fullt ut förstå det han säger. Jag håller dock med om att mycket av församlingsliv och förkunnelse blivit alltför slätstruket. Det är som om det inte riktigt tar tag i det som är vår tids och våra egna stora utmaningar. Som att vi inte vågar. Som om vi inte riktigt förmår  ”knåda in” Bibelns texter i det som är vår verklighet.

Kyrkans tidningArtiklarna i Kyrkans Tidning tar mer sikte på de nordiska folkkyrkornas situation. Jag har dock inte alls svårt för att, som gammal frikyrklig, känna igen mig i det Kyrkans Tidning skriver: ”Frågorna är spetsiga och Patrik Hagman ställer dem i sin bok Efter folkkyrkan – en teologi om kyrkan i det efterkristna samhället, som greppar de lutherska folkkyrkornas situation i Finland och Sverige och söker en väg framåt. Han menar att den traditionella nordiska folkkyrkotanken håller på att pressas till bristningsgränsen. Kyrkan lever som om den fortfarande levde i ett kristet samhälle och den stadiga nedgång i medlemsantal som har pågått nu i flera decennier bara var en tillfällig svacka. Huvudtesen är därför att folkkyrkornas kris är en teologisk kris.Teologin måste tillbaka på banan! …Frågan om öppenhet och låga trösklar måste därför brytas mot frågan om kyrkans identitet som kristen kyrka”.

Författaren Maria Küchen – aktuell i S:t Eskilskyrkan för några veckor sedan – skriver också hon om Patrik Hagmans bok. Hon citerar Hagman som skriver: ”Hur folkkyrkans framtid ska se ut är en teologisk fråga, inte en marknadsföringsfråga eller en fråga om att rikta in sig på rätt grupp människlor”. Så skriver Küchen själv: ”För att överleva kan inte kyrkan förhandla bort sitt kärnbudskap”.Maria Küchen

efter-folkkyrkan-en-teologi-om-kyrkan-i-der-efterkristna-samhallet_haftadHagman skriver i sin bok: ”Kyrkan måste bli mera medveten om att den faktiskt står för en ett radikalt alternativ till de olika samhällssyner och syner på människan som upprätthålls av staten och matrknadsekonomin”. Jag tror detta är själva mittpunkten i det som står att läsa i alla dessa tre artiklar. Om hur vi ser på oss själa och det tidssammanhang vi är en del av. Vad är det vi som kyrkor och församlingar står för? Vad är det vi själva som troende människor vill stå för?  Vad är detta”annorlunda”? Och hur vill vi stå upp för detta annorlunda. Det är ju detta annorlunda som måste få slå igenom när det exempelvis kommer till invandrimngs-och migrationspolitiken, frågan om ekonomisk politik, hela det politiska snacket om ”utanförskap”, frågan om skolan och samhällets omsorg, allt det som så tydligt visar hur vi lämnar ”lik” utefter vägen. Har vi något att säga om detta?

Det är rätt som Maria Küchen skriver att vi befinner oss i en ”spännande och riskabel brytningstid”. Vi måste våga och jag tänbker att nyckeln i detta är att våga tillsammans. Också detta ett sätt att stå upp för det annorlunda. Inte jag och du utan vi tillsammans. Fattar vi hur annorlunda ett sådant synsätt är?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: