Vad säger namnet om kyrkan? Allt och inget!

Gemensam-Framtid_280När beslutet om att forma en gemensam framtid av Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan beslutades, skrev jag att ”nu är barnet fött”. Det fanns mycket av god vilja och tro i det beslutet. När väl beslutet om detta nya var taget, visade det sig vara omöjligt att fatta något beslut om vad detta nyfödda ”barn” skulle heta. Föräldrarna kunde inte ena sig om något namn. Så blev det Gemensam framtid för några år.

I samband med Gemensam framtids kyrkokonferens i helgen fick så barnet sitt namn – equmeniakyrkan. Jag vet faktiskt inte om det ska skrivas med stort E eller litet e. Meningarna tyckas gå isär. Rimligtvis borde det väl skrivas med litet e, eftersom hela argumentationen går ut på att kyrkan nu heter det ungdomsförbundet redan heter. Så då borde det väl bli med ett litet e. Vän av ordning får nog ge sig.  Eller ska det vara E för att det är kyrkan och e för att det är kyrkans barn – och ungdomsrörelse…..? Som ett utryck för stor och liten? Nej! Nej!

När kyrkokonferensen gav sig in i beslutsprocessen så fanns kyrkostyrelsen förslag Gemensam kyrka. Jag har argumenterat för det och tyckt att det fanns poänger i det förslaget. Satt hemma vid datorn och följde diskussionen om namnet. Trots att många föreslog att det hela skulle återeremitteras för att tas upp på nytt nästa år, så låg det i luften – t.o.m. hemma vid min dator – att det skulle bli equmeniakyrkan. Jag kan se att en av poängerna är att kyrkan och des ungdomsförbund heter något gemensamt. Som Svenska Missionskyrkan och Svenska Missionskyrkans Ungdom. Utgår från att equmenia firar med tårta idag på kansliet i Alvik. Bra att den här frågan fått sin lösning! Här kan du se mera från kyrkokonferensen i Karlstad. equmenia

Så har vi fått ett namn på kyrkan som i sig inte betyder något. Det kan jag se som en svaghet. Namnet i sig – equmenia – är ju en ordkonstruktion. Det påminer om ekumenik. Men inte så mycket mer. Nu har vi fått ett namn som vi helt och hållet måste ladda med betydelse. Namnet i sig hjälper oss inte med något. Inte mer än det som equmenia redan laddat det med. Surfade in på equmenias hemsida för att se hur man beskriver sig själv i relation till namnet. Där hittade jag ingenting om det. Att det nu är som det är sätter allt fokus på arbetet med att skapa en identitet för denna nya kyrka. Hur ska jag och alla andra beskriva vad det är för en kyrka jag nu är en del av? Vad ska jag säga? Hur ser svaret ut på frågan om vad equmeniakyrkan är för en kyrka? Detta är en fråga för oss alla att arbeta vidare med. I en mening ”uppstår” kyrkan i vårt sätt at tala om den. Så låt oss åtmindstone tala väl om denna nya kyrka!

På 60-talet påstod Hasee Alfredsson – alias Valfrid Lindeman – att livet är som en påse – tomt och innehållslöst om man inte fyller det men något. Kul sagt, men inte mer. Ändå är det nya namnet lite att likna vid denna tomma påse. Genom att vi fyller den med ”något”, så skapar vi goda förväntningar och något att berätta om. Så vad är det vi vill fylla den med? Vad är detta ”något”?

Jag kan tycka att det är spännande att tänka sig att ordet ändå liknar det grekiska ordet oikumene – det ord som vårt ekumenik kommer från. Oikumene som betyder ”hela den bebodda världen”. equmeniakyrkan har med hela världen att göra. Allt det som rör sig i världen är en fråga för equmeniakyrkan. Detta är i sanning ett bibliskt sättatt se på kyrkan och kyrkans uppdrag. Det knyter an till den text vi läste i kyrkan i torsdags på Kristi himmelsfärds dag om att uppdraget som Jesus gav lärjungarna gäller från ”Jerusalem och i hela Judeen och Samrrien och ända till jordens yttersta gräns”. Så är det! Och detta gäller för equmeniakyrkan.

Trots att ordet ”gemensam” nu inte finns med i namnet, så måste mycket av vårt tänk handla om det. Att skapa något gemensamt. Att förstå att det bara är i det gemensamma som vår framtid finns. Att ingen församling kan säga att vi behöver inte det gemensamma som uttrycks i den kyrka vi är en del av. Lika lite som den som säger sig tro på Gud och Jesus Kristus kan säga att jag behöver inte det gemensamma som uttrycks i att vara tillhörig den lokala församlingen. Vi behöver , mer än vad som nu sker, finna gemensamma lösningar. I en tid som präglas av det mångkulturella behöver vi finna och vara tydliga i det som för oss samman. Mångfalden behöveer ett centrum.

När vi i samband med kyrkkaffet i går presenterade det nya namnet så var det någon som skakade på huvudet, någon annan, som inte alls har sin tillhörighet i denna nya kyrka, som spontant uttryckte sitt gillande. Att detta var ett namn med djup i sig. Spännande! Så här kommer det naturligtvis att vara. På samma sätt som vi om förslaget ”Gemensam kyrka” sa att vi vänjer oss, även om det inte var något höjdardförslag, så gäller det naturligtvis också 0m equmeniakyrkan. Snart nog talar vi om equmeniakyrkan med samma självklarhet som vi länge talat om Svenska Missionskyrkan och nu några år: Gemensam framtid. Nu är det equmeniakyrkan som gäller – med litet e…….!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: