Att vårda sin öppenhet för det som möter

Ludvig JönssonDet är inte bara så att jag uppmanar den som lyssnar till en predikan att försöka komma ihåg en del av det jag sagt, utan ett och annat av det jag formulerat i en predikan, det lever också jag vidare med. Det är på många sätt spännande at få predika. Spännande och uppfodrande att söndag efter söndag få formulera det jag ser som angeläget kring tro och liv. Det var samma känsla jag hade inför att få erbjudandet att tala i det officiella nationaldagsfirandet i Eskilstuna. Jag hoppas att också det jag sa det där lämnat några spår efter sig hos åtminstone någon. Det låter kanske pretentiöst att säga att jag hoppas att det jag har att säga ska betyda något för en annan. Det är ändå så jag tänker, och jag tror att den inställningen skärper mig i mina förberedelser. En av mina predikantförebilder är tidigare pastor primarius i Storkyrkan Ludvig Jönsson. Jag kollar nästintill alltid i min förberedelse i hans ”Postilla för sökare” i min egen förberedelse. Jag gillar hans språk och hans sätt att ta sig an en text. Detta att se samman vad texten försöker säga med det som händer i tiden för predikan. Jag tror att en god predikant ska läsa tidningar och annan litteratur lika mycket som Bibeln. Poängen med bibelns texter är ju att de är tillkomna med sina förutsättningar. Mycket av det bl.a. Jesus säger är bestämt utifrån det han mötte i sin samtid. Vad händer då med en sådan text i mötet med vår samtid?

I söndags handlade evangelietexten om hur Jesus kallade några av sina lärjungar. Det är på många sätt märkliga berättelser. Ett möte och några få ord och så är det nya förutsättningar som gäller för lärjungarna. Mötet gör skillnad.

Det är en mening jag håller kvar från predikan i söndags och det är den jag hittade i en kommentar i Kyrkans Tidning: ”En människa behöver vårda sin öppenhet för det som möter”. Jag gillar den där meningen. Jag tänker att vi många gånger är slarviga i många möten. Som om vi inte ger dessa möten tid eller uppmärksamhet. Jag kan komma på mig själv med att inte komma ihåg namnet på den jag presenterats för. Hur var det nu? Vad hette han eller hon? Jag var naturligtvis inte riktigt koncentrerad.

Så mycket sker och vi är inte riktigt där. Vi är redan på väg eller kvar i det som hänt tidigare. ”En människa behöver vårda sin öppenhet för det som möter”. Det är sant.

I min predikan sa jag också:

Är det så att vi blir ängsligare med åren och får så mycket att bevaka, att vi inte står ut med att utmanas att se över vårt liv? Så mycket vi byggt upp som vi inte är beredda att riskera? Är det så? Som om ”hjulspåren” kommit att bli så nerkörda att det ter sig omöjligt att ta sig upp ur dom för att göra ett annat vägval. Hur gör vi för att inte tappa bort öppenheten för det vi möter?

Lite paradoxalt blir det när jag samtidigt tänker att vi lever i en tid då vi fullkomligt dränks i tilltal och tillrop om att göra än det ena än det andra. Se hit! Kom med här! Fattar du inte att det är så´n här du ska vara och det här du ska rösta på? Till den mångfald vi hyllar hör en nästan outhärdlig kör av tillrop som många gånger bara handlar om att nå´n annan vill vinna något på att få oss med. 

 Hur vi nu än förstår vår tid, så gäller att vi behöver vårda öppenheten för det vi möter, ibland för att förstå vad det är vi ska säga nej till”.

Ibland kan jag fundera över vad mitt predikande verkligen sätter för spår. Är det nå´n poäng med att jag håller på? Betyder det något för någon? Det vore väl märkligt om jag inte funderade alls över detta. Är det rimligt att tro att det jag har att säga kan bidra till att någon gör nya val? I bästa fall, tänker jag, bidrar min predikan till att hjälpa en annan med att formulera skäl för en hållning som vi redan delar. Kanske gott så. Jag tänker att vi också har anledning att värna det möte som en gudstjänst utgör för att just få tid att fundera över hur vi ska förhålla oss till det som är vår tid. Det är i alla fal min ambition att varje gudstjänst ska få utgöra ett möte mellan en bibeltext, vår tid och vår tids utmaningar och så mitt eget liv. Det händer mycket spännande i det mötet och vi har anledning att vårda öppenheten inför just det.

En människa behöver vårda sin öppenhet för det som möter”.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: