Åtta framgångsrika år för Världens Barn! Betyder det något för Eskilstuna?

VRLDEN~1Så har vi gjort det igen! När vi räknat samman det vi samlat in till världens barn är det mycket pengar. I Eskilstuna har vi 2013 samlat in ca 1 460 000 kronor.  Jag vet inte ens om någon kommun i landet har samlat in så mycket? Mycket blev det! För åttonde året i rad är vi i världens barn-sammanhang den mest generösa storstadskommunen. Utan konkurrens! På dessa åtta år har vi samlat in totalt ca 10 500 000 kronor. När jag skriver det ser jag ju att det är en helt obegriplig massa pengar – 10 500 000 kronor. Diplomet vi kommer att få är en andrahandssak jämfört med  att vi kunnat bidra med mycket pengar för att göra skillnad för många av världens barn. Inte bara för ett år utan åtta år i rad. Säg inte annat än att vi är uthålliga.

Vid flera tillfällen har jag haft anledning att sätta ner foten när debatten har handlat om att vi borde satsa våra pengar på de som behöver dom i vår närhet. Jag har ingen lust att bara tiga när frågan kommer på tal. Att stå upp för världens barn är inte att bara ge av sina pengar utan att också i debatten stå upp för det självklara i att inte spela ut ett barn mot ett annat. Min utgångspunkt är att vi har råd. Om det är något land som har de ekonomiska resurserna för att bidra till lat skapa ett gott och meningsfullt liv för alla, så borde det vara Sverige. Det är samma diskussion som förs om det orimliga i att regeringen plockar pengar från u-landsbiståndet till att avlöna såväl en minister som att bekosta invandringen till Sverige. Som att vi inte har råd att fullt ut bidra till människor som lever i stort armod i andra länder och samtidigt klara det som är behoven i vårt eget land. Ytterst är detta en fråga om hur vi vill prioritera våra resurser – för viss har vi råd. Spela inte ut en unge mot en annan unge!

Har under kampanjveckorna flera gånger citerat författaren Henning Mankell som just påtalat detta självklara att hur det blir för våra barn här hör samman hur vi kan bidra till att ordna det för barn i andra delar av världen.  Så läser jag i en krönika från förra året där Mankell talar om vad godhet är. Han skriver bl.a. följande:

”Att utöva godhet är för de allra flesta människor en självklarhet. Hör man nån ropa på hjälp försöker man ingripa. Ser man ett barn springa ut i gatan framför en bil försöker man nog kasta sig fram för att få bort barnet, även om man själv drabbas, kanske till och med dör. Den vardagliga godheten är sällan helgonlik. Vi utövar den bara som en del av ett normalt beteende. Vi hjälper någon upp som har ramlat eller svimmat, stannar till om nån sitter på en bänk och gråter.

Men allt oftare ser vi idag, också i vårt land, hur folk skyndar förbi människor som är i akut behov av hjälp, för att inte bli ”inblandade”. Vi lämnar den vardagliga godheten åt andra att ta hand om. Det är oroande. Ty om det vi kan kalla den vardagliga empatin försvinner, är jag rädd att den godhet som definieras som allmän, anständig hjälpsamhet, tynar bort. Då kommer ett hårt och kallt skal att läggas över tillvaron”. Henning Mankell

Så citerar Mankell en kvinna han mött som sagt:

Jag är en människa. Att vara människa innebär att man försöker hjälpa alla som befinner sig i ett förtvivlat läge. Att vara människa är att inte alltid tänka på sig själv”.

Jag tänker att det vi på många sätt bidragit till med årets insamling till världens barn är att ge människor en möjlighet att se en annans behov. Att vi med det vi gjort stått upp för godheten som en konstruktiv kraft. Att vi med hjälp av godheten bjudit motstånd mot det som bara vidgar klyftorna mellan exempelvis rika och fattiga.

Jag tänker att Världens Barn-kampanjen också kan få bidra till att synliggöra en godhet som kan få betyda något för vårt nära sammanhang under hela året. Att det vi gjort för världens barn kan få betydelse för vår Eskilstuna. Att vi lärt oss något om kraften i att vi är många som går samman kring ett och samma mål. Att Världens Barn-kampanjen skulle kunna bli som en ”fjäder i hatten” för vår kommun. Så har vi många anledning att tänka. Min fråga är hur det kan få komma till utryck när också kommunens företrädare talar om Eskilstuna? Är det så att bara för att vi varit framgångsrika i åtta år, och detta blivit som en vana, så är det mindre intressant att uppmärksamma? Andra ser på Eskilstuna och våra framgångar i Världens Barn-kampanjen och förundras. Hur är det vår egen förundran? Förlåt att jag låter gnällig, men vi har sagt det så många gånger förut utan att det händer så mycket. Vad mer ska till?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: