Gud är större än våra föreställningar av Gud på samma sätt som Lena Andersson är större än våra bilder av henne.

CIMG4974I en mening är det spännande att den debatt som drogs igång i anslutning till ärkebiskopsvalet i Svenska Kyrkan om hur vi bl.a. beskriver Gud, går vidare. Visst är det spännande att de stora tidningarnas debattsidor också får ägnas åt det som är trons frågor.

I Dagens Nyheter för kolumnisten Lena Andersson och teologen Ann Heberlein en slags debatt om Gud. Jag tänker – ”en slags debatt” – för jag vet inte riktigt om debatten längre är meningsfull. Ann Heberlein avslutade sitt förra inlägg den 25 oktober med det som för teologin och tron är en självklarhet att ”Gud är större än våra föreställningar”. Detta får nu Lena Andersson att gå igång i ett svar den 31 oktober. Att mena att ”Gud är större än våra föreställningar” är för Lena Andersson ett helt meningslöst påstående. Bara luft. I Lena Anderssons värld kan det heller inte bli något annat då Gud är ett påhitt. Något skapat bland annat vi skapar. Punkt. Gud kan aldrig bli något annat än ett bildspråk, en myt eller en känsla. Inget mer.

I trons värld är just påståendet att ”Gud är större än våra föreställningar”  något av en grundbult. Utgångspunkten i Bibelns berättelser är att ingen sett Gud. Gud kan erfaras men inte ses i en yttre mening. När vi frågar efter vem Gud är svarar Bibeln att vi ska ta reda på vem Jesus är. Det är klart att Gud är större än våra föreställningar, på samma sätt som Lena Andersson är mer och större än mina föreställningar om vem hon är. Självklart. Vem kan veta vem Lena Andersson är och mena att man har hela svaret på den frågan? Förmodligen inte ens Lena Andersson själv? Också Lena Andersson har i sig och sin personlighet drag och uttryck som inte låter sig rationellt förklaras och  bevisas. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Det är ju detta som gör oss till de spännande människor vi är. Komplexa och motsägelsefulla.

Jag vet inte riktigt vad Lena Andersson tänker sig diskutera vidare, när det inte får handla om tro. ”Kyrkan dras med ett kunskapsfientligt arv, förklätt till ödmjukhet. Det befästs varje gång prästerna inpräntar hur liten mäniskan är, ett barn inför Gud”. Det är som om Lena Andersson inte kan underordna sig något annat än det besked vi får när vi lägger något på en våg, mäter det eller lägger det under ett mikroskop. Inget annat än det man kan få Nobelpris för. Inget kan eller får vara större än våra mänskliga förmågor. Jag kan inte riktigt se det meningsfulla i att ställa det ena mot det andra. Som att ett barn inte har något värde eller något att bidra med. Som att något mänskligt går förlorat när vi relaterar det till något gudomligt. Som att perspektivet på livet och vad det är att leva blir mindre.

I en mening uppskattar jag Lena Anderssons tydlighet. Dock vet jag inte vad samtalet ska handla om härnäst.

En kommentar till Gud är större än våra föreställningar av Gud på samma sätt som Lena Andersson är större än våra bilder av henne.

  1. Pelle skriver:

    bra o tydligt skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: