Åtta framgångsrika år för Världens Barn! Betyder det något för Eskilstuna?

17 oktober 2013

VRLDEN~1Så har vi gjort det igen! När vi räknat samman det vi samlat in till världens barn är det mycket pengar. I Eskilstuna har vi 2013 samlat in ca 1 460 000 kronor.  Jag vet inte ens om någon kommun i landet har samlat in så mycket? Mycket blev det! För åttonde året i rad är vi i världens barn-sammanhang den mest generösa storstadskommunen. Utan konkurrens! På dessa åtta år har vi samlat in totalt ca 10 500 000 kronor. När jag skriver det ser jag ju att det är en helt obegriplig massa pengar – 10 500 000 kronor. Diplomet vi kommer att få är en andrahandssak jämfört med  att vi kunnat bidra med mycket pengar för att göra skillnad för många av världens barn. Inte bara för ett år utan åtta år i rad. Säg inte annat än att vi är uthålliga.

Vid flera tillfällen har jag haft anledning att sätta ner foten när debatten har handlat om att vi borde satsa våra pengar på de som behöver dom i vår närhet. Jag har ingen lust att bara tiga när frågan kommer på tal. Att stå upp för världens barn är inte att bara ge av sina pengar utan att också i debatten stå upp för det självklara i att inte spela ut ett barn mot ett annat. Min utgångspunkt är att vi har råd. Om det är något land som har de ekonomiska resurserna för att bidra till lat skapa ett gott och meningsfullt liv för alla, så borde det vara Sverige. Det är samma diskussion som förs om det orimliga i att regeringen plockar pengar från u-landsbiståndet till att avlöna såväl en minister som att bekosta invandringen till Sverige. Som att vi inte har råd att fullt ut bidra till människor som lever i stort armod i andra länder och samtidigt klara det som är behoven i vårt eget land. Ytterst är detta en fråga om hur vi vill prioritera våra resurser – för viss har vi råd. Spela inte ut en unge mot en annan unge!

Har under kampanjveckorna flera gånger citerat författaren Henning Mankell som just påtalat detta självklara att hur det blir för våra barn här hör samman hur vi kan bidra till att ordna det för barn i andra delar av världen.  Så läser jag i en krönika från förra året där Mankell talar om vad godhet är. Han skriver bl.a. följande:

”Att utöva godhet är för de allra flesta människor en självklarhet. Hör man nån ropa på hjälp försöker man ingripa. Ser man ett barn springa ut i gatan framför en bil försöker man nog kasta sig fram för att få bort barnet, även om man själv drabbas, kanske till och med dör. Den vardagliga godheten är sällan helgonlik. Vi utövar den bara som en del av ett normalt beteende. Vi hjälper någon upp som har ramlat eller svimmat, stannar till om nån sitter på en bänk och gråter.

Men allt oftare ser vi idag, också i vårt land, hur folk skyndar förbi människor som är i akut behov av hjälp, för att inte bli ”inblandade”. Vi lämnar den vardagliga godheten åt andra att ta hand om. Det är oroande. Ty om det vi kan kalla den vardagliga empatin försvinner, är jag rädd att den godhet som definieras som allmän, anständig hjälpsamhet, tynar bort. Då kommer ett hårt och kallt skal att läggas över tillvaron”. Henning Mankell

Så citerar Mankell en kvinna han mött som sagt:

Jag är en människa. Att vara människa innebär att man försöker hjälpa alla som befinner sig i ett förtvivlat läge. Att vara människa är att inte alltid tänka på sig själv”.

Jag tänker att det vi på många sätt bidragit till med årets insamling till världens barn är att ge människor en möjlighet att se en annans behov. Att vi med det vi gjort stått upp för godheten som en konstruktiv kraft. Att vi med hjälp av godheten bjudit motstånd mot det som bara vidgar klyftorna mellan exempelvis rika och fattiga.

Jag tänker att Världens Barn-kampanjen också kan få bidra till att synliggöra en godhet som kan få betyda något för vårt nära sammanhang under hela året. Att det vi gjort för världens barn kan få betydelse för vår Eskilstuna. Att vi lärt oss något om kraften i att vi är många som går samman kring ett och samma mål. Att Världens Barn-kampanjen skulle kunna bli som en ”fjäder i hatten” för vår kommun. Så har vi många anledning att tänka. Min fråga är hur det kan få komma till utryck när också kommunens företrädare talar om Eskilstuna? Är det så att bara för att vi varit framgångsrika i åtta år, och detta blivit som en vana, så är det mindre intressant att uppmärksamma? Andra ser på Eskilstuna och våra framgångar i Världens Barn-kampanjen och förundras. Hur är det vår egen förundran? Förlåt att jag låter gnällig, men vi har sagt det så många gånger förut utan att det händer så mycket. Vad mer ska till?

 


Eskilstuna – the city of compassion

30 september 2013

Eskilstuna-KurirenLäser i Eskilstuna-Kuriren om att et nytt nätverk uppstått i Eskilstuna: ”Eskilstuna – the city of compassion”. Compassion Action Network International är ett nätverk som finns på många håll i världen sedan 2008. Städerna tävlar i lustfylld anda om vem som är världens mest medkännande stad. Vet inte om jag tycker att det går att tävla på det viset. Hur är man mest medkännande? Jag bara undrar.

När jag uttryckte mitt gillande i ett nätinlägg i anslutning till artikeln – utifrån vår insamling till världens barn – var det någon som snabbt var där och menade att vi i första hand ska ta hand om våra barn vi har nära inpå oss. I ett svar skriver jag: ”Kan inte se något meningsfullt i att ställa ett barn mot et annat barn – om det är så du tänker. Frågan om hur det blir för våra ”egna” barn handlar i alla fall inte om att vi inte saknar resurser. Frågan är ju hur vi – med bl.a. politiska beslut – väljer att prioritera våra resurser. Regeringen tycks ju mena att vi har så gott om pengar att mycket går tillbaka i våra egna fickor för att vi ska konsumera mera. Låt oss ta den debatten, men bl.a. inte ihop den med det behov som barn i andra delar av världen har”. Får se vart den debatten tar vägen? Undrar hur det kommer sig att den här typen av reaktioner dyker upp. Hur kommer det sig att en och annan menar att vi inte har råd att samla in pengar till världens barn, utan ska koncentrerar oss på barn vi har i vår närhet? Hur kommer det sig?

Det är bra om detta nybildader nätverk kan få bidra till att sätta fokus på den generositet som präglar eskilstunaborna. Vi ser det så tydligt i vår insamling till världens barn. Så mycket som händer. så många som vill vara med. Så många dörrar som öppnar sig. Så mycket pengar som strömmar in. Vi har all anledning att tro att vi i år når upp till vårt mål att samla in 1.6 miljoner kronor. Visst är detta uttryck för medkänsla – compassion.

VRLDEN~1I lördags hade Parken Zoo öppnat sina portar enkom för världens barn-kampanjen. De två hundra första som betalade sin entrébiljett på 50 kronor la den direkt i våra insamlingsbössor. Detta borde lugnt ha blivit 10 000 kronor. Handbollslaget GUIF fanns på plats med sin målvakt och skapade aktivitet på parkenområdet. För tio kronor fick man skjuta tre skott på denne isländske landslagsmålvakt. Gjorde man mål fick man en liten vit tiger som uppmuntran. Måna mål blev det…!

På onsdag kväll genomför Kommunala musikskolan den första av två konserter. Tillsammans hoppas vi samla in 100 000 kronor. På lördag samlar vi in pengar i samband med HK Eskils hemmamatch. Detsamma gäller för GUIF:s hemmamatch på söndag. Gillarden här sortens samarbete.

Så har vi nästa vecka – slutveckan – kvar med bl.a. galakonserten med den sjungande trion Carson, Malmqvist och Hansson. Vi hoppas på en fullsatt konserthall – lapp på luckan.

Jag tänker att vi gör en god insats genom att uppmuntra till detta givande. Vi mår bra av att dela med oss. En påminnelse om den solidaritet som måste till med dom  om har det sämre än vad vi har det. Tänker också att vi med vår insamling bidrar till att utmana människor att kliva ut på gator och torg för att stå upp för en så avgörande sak som att världens barn behöver vårt stöd. Bilden av en person med en insamlingsbössa för världens barn är bilden av compassion – medkänsla och generositet. Bilden av att vi är många som står upp för det självklara att stödja världens barn. Det är det bösta motargumentet mot den som tycker att pengarna inte räcker till mer än barnen på hemmaplan.

 

 


Så gjorde vi det igen!

15 oktober 2012

Så är en intensiv helg över. Nu har vi avslutat årets kampanj för Världens Barn. I nästan två månader har vi hållit på. Många har varit i farten mest varje helg. Det är en fantastisk upplevelse at få vara med i en rörelse som den lokala kampanj för Världens Barn som vi just genomfört. Jag vet faktiskt inte om det finns någon kommun i landet som har en så bred och omfattade kampanj som den i Eskilstuna. Jag har i flera sammanhang beskrivit vår kampanhj som den absolut bredaste palttformen alla kategorier i sta´n. Vi samverkar med kyrkor och församlingar, organsoationer ocvh föreningar, näringsliv, skolor, kommunen, Musikskolan, kroglivet, media, idrottsrörelsen i sta´n och inte minst bössinsamlimngen gern0m vilken vi nåpr många enskolda i sta´n. Till nästa år tror vi oss kunna utveckla detta samarbete ytterligare.

När vi nu räknat samman allt, har vi i år samlat in 1.570.401 kronor. Detta är 15.99 kr/kommuninnevånare. Vårt mål var att nå 1.5 miljoner kronor. Vi gjorde det! Så har vi för sjunde året i rad utsetts till landets mest generösa storstadskommun. Vi har ju närmast abbonerat på den platsen. För sjunde året i rad ska vi nu ordna en diplomutdelning där vi får ta emot ett diplom från Världens Barn-organisationen. Vi får också ett andra diplom då Sörmland blev det län som samlade in mest – drygt 11 kronor per länsinnevånare.

Självklart gläds vi över att för sjunde året ha gjort det så bra att vi hamnat i den absoluta toppen. Problemet kan möjligtvis vara att luften går ur själva tävlingen då ingen tycks nå våra nivåer. Gävle kammade hem en andraplats med 11.84/kommuninnevånare. En och annan ifrågasätter den här typen av tävlande i ett givande som Världens Barn-insamlingen, men jag tänker att dom som är de stora vinnarna är världens barn som behöver allt det vi kan samla in. Behoven är stora och vi kommer aldrig att kunna föträndra livet för mer än en liten del. Totalt har Världens Barn-kampanjen samlat in mer än 1.2 miljarder kronor sedan stasrten för mer än 10 år sedan. I år landar slutresultatet på ca 78.5 miljoner kronor. Utan att än veta det så har det lokala insamlingsarbetet förmodligen bidragit med mer än hälften till dessa nästan 80 miljoner.

Sveriges Television och P4-kanalerna har gjort en förtjänstfull insats i årets kampanj. Så har det inte alltid varit. För några år sedan var det närmast haveri. Då var vi flera som ställde SVT mot väggen och förklarade att om vi inte får en bättre spegling av det lokala kampanjarbetet så lägger vi av. Tillsammans med Öckerö kommun var vi några från Eskilstuna som mötte reperesentanter för SVT:s ledning och Radiohjälpen för att resonera igenom den situatuion som uppstått. I år hade vi ett team från SVT på plats i Eskilstuna som i ett litet inslag som sändes i går kväll skildrade något av vår lokala kampanj. Det är viktigt att SVT med sin genomslagskraft ger ett rimligt utrymme åt det lokala kampanjarbete som Världens Barn-kampanjen står och faller med. VB-kampanjen är Radiohjälpens allra största insamling. På många sätt unik genom sitt samarbete med så många lokala samarbetspartners. Det är därför viktigt att SVT och Radiohjälpen vårdar kontakten med just det lokala kampanjarbetet. Poängen är att alla våra lokala kampanjarbetare uppmärksammans för vad man gör och får cred för detta. Många gör en så fantastisk insats och avsätter mycket tid för bl.a. bössinsamlingen under de här veckorna.

Till allt det som vår insamling betyder för ett antal barn världen över tänker jag att det vi gjort också betyder något för Eskilstuna. Det gör något med oss när vi får en möjlighet att uttrycka vår generositet. När vi bryr oss om en annan gör det något med oss. Frågan är ju hur vui tar vara på detta? Hur tänker kommunens marknadsföringsansvariga om hur man tänker ta tillvara på våra framgångar i Världens barn-kampanjen? Vi bjuder på denna framgång. Jag vet inte hur det är just nu om det står något på de digitala infartsskyltarna utefter E 20 om våra framgångar? Detr borde göra det!  Med stora bokstäver!

Nu är årets kampanj över och vi ska utvärdera det vi gjort. Redan i detta utvärderande lägger vi grunden för nästa års kampanj. Vi tror ju på en fortsättning 2013. Inte så mycket för tävlingen om den mest generrösa storstadskommunen som det att behoven är så stora bland världens barn.


”Medkänsla ett måste för vår överlevnad”

28 september 2012

Tidigare i höst – nå´n gång i augusti – intervjuvades bl.a. Stefan Einhorn i Dagens Nyheter. Samtalet handlade om medkänsla. I intervjuvn uttrycker Einhorn en övertygelse om att vi idag på ett nytt sätt måste lära oss att upptäcka andra männi­skors behov och märka hur de mår. Det skulle i sin tur öka vårt eget välbefinnande och göra att vi känner oss mer trygga.

– Vi lever i en värld där många människor mår dåligt och är otrygga. Jag är inte säker på att mänskligheten överlever om vi inte på allvar lär oss mer om hur människan fungerar i relation till sig själv och till andra. Det är en ödesfråga, säger Stefan Einhorn.

Jag tänker att det är detta vi är på väg att förverkliga i kampanjen för Världen Barn. Kampanjen bygger på att vi vet att många av världens barn inte har det mest nödvändiga i livet. Mycket av det vi i vår del av världen tar för givet. Vi är många som tänker att vi kan inte leva med den kunskapen utan att göra något. Vi gör det vi kan för att medverka till en rimligare fördelning av våra resurser. I själva verket är det inte mycket vi avstår för att ge andra ett rimligare liv.

En och annan ifrågasätter om vi med Världens Barn-insamlingen verkligen gör någon skillnad? Kommer pengarna fram till de som bäst behöver dem? Spelar vårt engagemang någon roll?  Vänd på det: om vi inte gör något hur skulle det då bli? Vår utgångspunkt är att bara för att vi inte kan hjälpa alla, så gör vi det vi kan för att hjälpa så många som möjligt. Ger vi inget vet vi säkert att inget kommer fram. Vilka är vi i den rika delen av världen att säga att vi inte bryr oss om de barn som i stor utsatthet kämpar för sina liv?

Vår lokala kampanj för Världens Barn bidrar dessutom till att sätta en annan bild av Eskilstuna än den vi så ofta matas med – en positivare bild av Eskisltuna som en stad full av generösa människor som bryr sig. I flera år har vi hoppats att kommunen skulle inse detta och använda denna goda känsla när sta´n ska saluföras.

Nu är årets kampanj i full gång. Bara några få veckor återstår. När andra kommunen just haft sin kick off är vi mitt inne i en intensiv kampanj som omfattar stora delar av kommunen. Jag fortsätter hävda att kampanjen för Världens Barn är den bredaste plattformen för samarbete i kommunen. Under några intensiva månader i höst samarbetar en stor grupp frivilliga med media, kommunens skolor, näringsliv, idrotten, kulturen och kroglivet. För andra året i rad har vi genomfört en intemnsiv kväll med handbollslaget GUIF. En kväll som gav mer än 10 000 kronor in i vår insamling. I söndags genomförde vi ett samarrangemang med Parken Zoo i samband med Parken Zoo:s sista öppna dag. 10% av entréavgifterna den dagen gick direkt in i vår insamling. Kön ringlade lång till ansiktsmålningen. 20 kronor till insamlingen för varje målat ansikte. ICA Ekängen säljer närproducerat kött och skänker en summa per kilo. I år innebär det att nästan 60 000 kronor tillfaller vår insamling. ICA Maxi har skänkt en massa bröd som nu ska säljas till förmånn för vår insamling. Så här långt har vi genomfört en av de två konserterna tillsammans med Kommunala Musikskolan. Den första konserten inbringade ca 85 000 kronor. Med den sista konserten är vi över 100 000 kronor. Vilket stordåd!

Vårt mål är att i år överträffa resultatet från förra året då vi nådde upp till nästan 1.5 miljoner kronor. I år hoppas vi samla in drygt 1.5 miljoner kronor. Vi är sannerligen på god väg mot det målet. Jag vet att mycket är på gång. Många som kommer att finnas på plats med sina insamlingsbössor under de veckor som återstår. Jag vet att flera gåvor är på väg in från företag. Fler av kampanjens novellsamling som kommer att köpas. När vi räknar samman allt detta på kvällen den 13 oktober så vet vi vad alla våra ansträngningar gett. Då vet vi vad all den medkämsla som så många gett uttryck för i årets kampanj genererat i pengar som förvandlar livet för en del av världens barn. Det är bara att buga djupt och vara tacksam för allt detta.  Så imponerande! Sex år i rad har vi i Eskisltuna fått utmärkelsen som den mest generösa storstadskommunen. Lyckas vi med årets insamling så har vi nya diplom att få. Var så säker!


Gör det någon skillnad? Två röster om Världens Barn-kampanjen

24 oktober 2011

Nu gör vi det vi måste göra, nämligen utvärderar årets insamling till Världens Barn. Hur blev det? Nådde vi upp till våra mål? Hur många har varit engagerade i kampanjen? Redan nu finns tankarna där om hur vi gör till nästa år. Kan vi få med fler i kampanjarbetet? Redan har handbollslaget GUIF förklarat att man är beredda att gå in med än större kraft i nästa års insamling. Vilka fler vill vara med? Kanske borde vi redan nu ta några nya kontakter för att ”kratta i manegen” inför nästa års insamling? Jag skulle bl.a. vilja utmana några konstföreningar att arrangera en utställning och sälja konst av lokala konstnärer till förmån för insamlingen till Världens Barn. Vilka fler har vi i kommunen som vi borde tillfråga?

Har sett två intressanta kommentarer i efterdyningarna till årets insamlingsframgångar. Läste i lördags Lasse Stenbäcks krönika i Folket. Prenumererade ju bevars på Folket i en månad då tillfälle gavs på Fristadstorget då vi avslutade insamlingen tillsammans med Folket och Eskilstuna-Kuriren. Lasse Stenbäck konstaterar – med hjälp av UNICEF:s hemsida – att det varje dag dör 21 000 barn under fem år. Så skriver han: ”Detta trots att vi arrangerar insamlingar till just världens barn här i Sverige år efter år. Förra helgen blev Eskilstuna bästa storstadskommun för sjätte gången på raken och jag kan beundra de människor som står där och skramlar med sina bössor i ur och skur. Frågan är om det gör någon skillnad – för dem som verkligen behöver hjälpen? Själv är jag skeptisk…”

Visst är frågan relevant. Gör det någon skillnad? Jag tycker att svaret vi fick av en dam som la några slantar i en insamlingsbössa är klockrent: Ger jag inget så gör det självklart ingen skilland. Flera gånger har jag upprepat att bara för att vi inte klarar av att hjälpa alla, så får det inte hindra oss från att hjälpa några. Hur skulle det bli om vi resonerade som Lasse Stenbäck? Kan vi inte hjälpa alla så avstår vi från att göra något? Under de tretton år vi samlat in pengar till världens barn har det totalt gett mer än 1 000 000 000 kronor – 1 miljard kronor. Lasse Sternbäck – jag vet att dessa pengar gjort skilland för många av världens mest utsatta barn. Visst hade det varit fantastiskt om vi haft två miljarder att fördela. Men självklart kommer de ca 1. 5 miljoner vi samlade in i år att göra skillnad för många av de världens barn som behöver en förändring i sina liv. Om jag faktiskt inte visste att det är så, så skulle jag omedelbart lägga mig på sofflocket. Varför satsa på något som närmast är meningslöst?

Så hittade jag Thomas Rulanders intressanta blogg på ”affärsliv.biz” -en mötesplats för näringslivet i Mälardalen som Eskilstuna-Kuriren tycks inblandad i. Thomas Rulander skriver så här:”Blir stolt och varm i själen när man läser om att Eskilstunaborna för sjätte året i rad blev bästa storstadskommun att samla in pengar i Världens barn-insamlingen. Stor eloge till kampanjledare Claes-Göran Ydrefors och alla andra som hjälpt till att ge ett bättre liv till många barn och som också hjälpt till att skapa en positivare bild av Eskilstuna. Detta betyder mer än man tror för bilden av vår stad. När jag reflekterar vidare över bilden av vår stad så undrar jag om inte detta borde vara en av våra ledstjärnor i kommunen, att vara den bästa staden utifrån barnets perspektiv. Utifrån det perspektivet kan jag tänka mig många saker som vi kan förbättra och som definitivt skulle utveckla vårt samhälle och skapa en positiv bild av vår stad. När vi i Eskilstuna säger att vi vill vara modiga och utmana så ser jag här ett perspektiv som vi kan lyfta fram och göra till vårat”.

Vad uppmuntrad jag blir av Thomas Rulanders funderingar över vad Världens Barn-kampanjen skulle kunna betyda för Eskilstuna. Vi har sagt det så många gånger i bl.a. våra kontakter med företrädare för kommunen. Det är som om för få förstår det Thomas Rulander skriver om vad det vi gjort och gör betyder för bilden av Eskilstuna. Är det faktum att Eskilstuna nu för sjätte året i rad blivit den mest generösa storstadskommunen i Sverige inte något för kommunens marknadsföringsansvariga att ta tag i? Eller är problemet att detta inte är ett kommunalt initierat projekt? Här har en massa människor gjort en fantastisk insats och bidragit till att Eskilstuna sätts på kartan. Är det verkligen inget som ärade marknadsföringsansvariga tror kan bidra till att göra Eskilstunas till en intressant stad? Jag bara undrar. I Sorsele finns sedan flera år skyltar i infarten till orten som berättar om kommunens framgångar i Världens Barn-kampanjen. Visst gör det något med människor att under hela året påminnas om detta.

Jag bollar gärna Thomas Rulanders ord vidare till kommenns ansvariga: ”När jag reflekterar vidare över bilden av vår stad så undrar jag om inte detta borde vara en av våra ledstjärnor i kommunen, att vara den bästa staden utifrån barnets perspektiv…När vi i Eskilstuna säger att vi vill vara modiga och utmana så ser jag här ett perspektiv som vi kan lyfta fram och göra till vårat”.

Jimmy Jansson, Pär Eriksson och andra kloka kommunalarbetare – vad säger ni? Hur ska vi göra det?


Jag litar inte på SVT

17 oktober 2011

Så har vi gjort det – igen! I går blev det klart att Eskilstuna gjort en jätteinsats för Världens Barn. I år har vi samlat in nästan 1.5 miljoner kronor. De senaste sex åren har det blivit ca 7.5 miljoner kronor. Eskilstuna kan!

Det har varit en intensiv och fantastisk resa fram mot att nu för sjätte året bli årets generösaste storstadskommun i Världens Barn-sammanhang. Jag försökte sätta ord på det då jag medverkade i Radio Sörmland i morse. Jag vet att en del raljerar över detta att vi talar om Eskilstuna som en storstadskommun. Såg det idag på en av de kommentarer som finns i anslutning till det Eskilstuna-Kuriren skriver om våra framgångar. Kanske säger det lite om vår självbild. Som om ingenting får gå bra i Eskilstuna. Jag tänker att det vi lyckats med i insamlingen till Världens Barn, det borde kunna få prägla också annat i Eskilstuna.Vi har gjort det alldeles tydligt att när vi går samman så är det läge för stordåd. Hävdar fortfarande att Världens Barn-kampanjen är den absoult bredaste plattformen för samarbete i Eskilstuna. Vi har i år gjort den ännu bredare. Ett uttryck för detta är att vi fått Eskilstuna-Kuriren och Folket att samarbeta kring sitt stöd till kampanjen. Man har gjort det till den grad att man i lördags leverade nästan 100 000 kr till vår insamling. Nu var vi storsinta och delade desasa 100 000 kr med Flen och Strängnäs kommuner.

Mycket kraft för fortsättningen finns i det faktum att många barn fortfaramnde  saknar alldeles för mycket. Det är inte läge att sitta stilla i båten när ett barn dör var tredje sekund. Det borde inte finnas några gränser för våra ansträngningar. Så lita på att vi är tillbaka nästa år i en än strörre kamnpanj för Världens Barn.

Efter förra årets kampanj var vi flera som reagerade våldsamt på SVT:s sätt att lägga upp sin del i kampanjen. Vi reagerade bl.a. på det sätt varpå SVT speglade allt det lokala arbetde som sker i Riksinsamlingen. Jag vet flera kommuner som ansåg sig ha blivit direkt förlöljligade. Efter våra reaktioner blev vi inbjudna till en träff med Radiohjälpens generalsekreterare och en av programdirektörerna på SVT. Det blev en svettig tillställning för SVT:s representanter. Det vi bl.a. var kritiska till var SVT:s sätt att redovisa det som samlats in som om det var SVT själva som svarade för nästan hela insamlingen. Jag själv talade om det som att SVT kidnappade Riksinsamlingen. Nu funderar jag på om det har skett igen. När SVT släckte lamporna i fredags kväll stod räkenverket på drygt 70 miljoner kronor. Nu vet jag att riksinsamlingen gett ca 41 miljoner kronor. Jag hör också om att hela insamlngen landar på ca 80 miljoner kronor. Nå´t lurt är det med den här redovisningen. Det jag misstänker är att SVT pytsade in stora delar av riksinsamingen redan i fredags kväll – innan den ens var redovisad. Så framstod det igen som att detta har SVT samlat in. Jättebra att pengarna kommer in, men å alla våra lokala kampanjarbetare kan jag inte ställa upp på att SVT tar all kredit för hela insamlingen. Jag tänker den här gången inte gå med på att inte gå ut offentligt med mina frågor.

SVT-sändningen i går kväll var tänkt med ett fokus på just Riksinsamlingen. Det lokala kamnpanjarbetet skulle stå i centrum. Detta var SVT:s svar på vår kritik förra hösten. Tveksamt om SVT levt upp till sitt löfte. Tycker det var väl magstarkt att biståndsminstern Gunilla Carlsson fick nästan obegränsat med tid för att skryta över vilka stora satsningar som alliansregeringen gör på biståndsområdet. Sanningen är väl närmast den motsatta. Gunilla Carlsson har bidragit till att strukturera om biståndet så att allt mindre går till exv. faffigdomsbekämpning. Tycker det var tveksamt att ge Gunilla Carlsson den uppmärksamhet som hon fick i programmet igår kväll. Varför inte utnyttja den tid som stod till förfogande till att ge ett generöst utrymme för att spegla det målmedvetna och enträgna arbete som skett i så måmnga av landets kommuner. Så många frivilliga som gett så myket tid för att samla in 41 miljoner kronor. Det är som om SVT inte tycker det är särskilt TV-mässigt att ge detta utrymme. När vi nu ska utvärdera årets insamling så finns SVT:s insats med i det.

Hoppas att Esklisltuna kommun nu hänger på våra framgångar. Är det någon som sett om ljustavlorna utefter E 20 talade om att vi vunnit?

 


Världens Barn i Eskilstuna – på väg mot 1.5 miljoner kronor

20 september 2011

Idag fick jag ett utskick från biståndsorganisationen DIAKONIA med brev om att nu är det dags att planera för årets insamlingsperiod till förmån för Världens Barn. Som om vi inte vet. Vi har hållit på sedan slutet av augusti. Vi har planerat årets insatser sedan början av 2011. Jag tog mig för att skriva några rader i ett mail till DIAKONIA:s ansvariga med  några funderingar kring det sena livstecknet. Börjar man inte förrän nu så blir det inte så mycket av det. Blir fundersam över vilken plats VB-kampanjen har i DIAKONIA:s sammanhang. I mailet har jag bjudit in den ansvariga till Eskilstuna så att vi får berätta om vad vi gör och hur vi gör det. Föreslog att kvinnan i fråga kommer den 5 oktogber då vi har vår Gala-konsert till förmån för Världens Barn-insamlingen. Vi får se hur det blir!

Hemligheten med vår lokala kampanj är att vi lägger ner mycket tid på att planera och plantera kampanjen i olika sammanhang. Så många personer och så många sammanhang SOM är delaktiga i det som sker. Det är spännande att i allt detta ha rollen som kommunsamordnare. Det är mycket på gång och det är mycket som ska tas om hand. Allt från små detaljer till stora och avgörande frågor.

Målsättningen är att nå upp till förra årets resultat och gärna en bit längre. Nog borde vi nå upp till 1.5 miljoner kronor. Kommunen har växt och ska vi nå till samma summna per kommuninnevånare som 2010 så måste vi plussa på slutsumman. En förutsättning för detta är att vi får sälja många exemplar  av boken ”Noveller för Världens Barn”. Så – alla ni som finns i organisationer och företag – kolla upp med ansvariga och chefer och föreslå att ni får köpa in en upplaga av boken. Den kostar 200 kronorm varav 100 kronor går direkt ner i insamlingen. Hur många ”flugor” som helst i en och samma smäll – god läsning, ett bra sätt att uppmuntra medarbetare och kundkontakter och inte minst ett sätt att bidra till att göra skillnad för världens barn. Stå på nu och se till att ta kontakter med såväl enskilda som ansvariga i olika sammanhang för att sälja så många exemplar som möjligt av novellboken.

För en vecka sedan genomnförde vi ett samarrangemang med handbollslaget GUIF. Det var verkligen Världens Barn i alla hörn av Sporthallen i samband med GUIF:s hemmapremiär mot RIK. Före matchen reppresenterade  jag Världens Barn i en träff som GUIF hade med sina sponsorer. Jag gjorde vad jag kunde för att uppmuntra deltagarna att vara med och ge. I anslutning till mitt tal förättade vi en auktion av några sígnerade tröjor, en boll och Jimmy Janssons nyss avlagda skor. Totalt inbringade detta 11.000 kronor. Någon köpte en av de inramade och signerade matchtröjorna för 5 000 kronor. Bra gjort! Bra satsat för världens barn!

Under kvällen låg det ett ljud av skramlande bössor över Sporthallen. Vi var många på plats som utmanade var och en som var där att ge. Totalt samlade vi in ca 13 000 kronor. Storartat! Vår kampanj var dessutomn matchvärd och uppmärksammades under matchen i ett antal högtalarinsalg. I pausen fanns vi dessutom med. När vi efter matchen höll på at packa ihop kom en man släntrande och ville stoppa mer pengar i våra bössor. Det visade sig att han vunnit på det lotteri man genomfört på slutresultatet. Han hade vunnit 1 000 kronoer och kom nu och la hälften av detta i våra bössor. Vad bra att vi inte hade bråttom iväg från Sporthallen. Det här är ett bra exempel på vad som ständigt händer under kamnpanjen. Ensklilda tänker till och tar intitiativ till än det ena än det andra. Jag vet några som plockar lingon och säljer och låter pengarna gå till insamlingen. Det är verkligen en kampanj som involverar och utmanar så många!

I morgon ska jag leverera insamlingsbössor och infomaterial till Mesta skola som på lördag genomför en gammamdags skoldag med anledning av skolans 140-årsjubileum. I allt detta jubilerande ska man samla in pengar till Världens Barn. Det Measta skola göra är en del av det som ingår i vårt skolsamarbete. Mycket är på gång också i den satsningen.

Nu satsar vi vidare! Vi hoppas på fler som kliver in och vill vara med som bössinsamlare eller på annat sätt bidra. Blev idag uppring av en mamma jag känner som å sin dotters vägnar ville kolla upp möjligheten för henne att vara bössinsamlare och på annat sätt hjälpa till. Det är ju så bra! Det är på det här visare vi tar stora kliv mot förra årets resultat. Nog ska vi göra det något bättre än så!  Hjälp oss sälja böcker och kom med på Galakonserten den 5 oktober. Biljetterna är släppta. Vi ses i den yra som Världens Barn-kampanjen nu befinner sig i.