Hur tänker dom på Migrationsverket? Tänker dom?

Idag skriver Eskilstuna-Kuriren om familjen Danial i Eskilstuna som tillhör gruppen kristna irakier som överklagat sina beslut om avvisning. Det var i samband med ett tidigare reportage om familjen som jag i tidningen uppmanade familjen att tills vidare gå under jorden. Familjen har inte direkt gått under jorden, men ändå inte valt att inte komma till möten som Migrationsverket kallat familjen till.

Nu skriver Eskilstuna-Kuriren om hur Migrationsverket beslutat om en ändrad policy som innebär att att det ska bli lättare för kristna irakier att få stanna i Sverige. Staden Mosul har nu klassats som för farlig för kristna familjer att skickas tillbaka till.

Detta har nu hänt –  att samma dag som Migrationsverket beslutar om att ändra sin policy beslutar man om att skicka tillbaka familjen Danial till just Mosul. Något mystiskt verkar det att det bara är mannen i familjen som fått besked om avvisning.

Hur tänker dom på Migrationsverket? Man blir ju närmast galen. Det är som om den ena handen inte vet vad den andra gör. Jag utgår ifrån att familjen Danials framtid måste komma att omprövas. Sker inte detta är ju Migrationsverket nämast att likna vid en lekstuga. Så här får det inte gå till i den svenaska myndighetssvängen.

Jag konstaterar ändå att Migrationsverket tagit intryck av den debatt som förts. Den omförhandling i frågan som vi krävt har till vissa delar nu skett. Se´n säger det sig självt att så lätt låter sig inte ett problem begränsas så att man kan säga att i en stad är det så osäkert att inte familjer kan skickas tillbaka dit och i en annan är det så säkert att avvisningar kan ske. Den som på det här sättet leker med verkligheten leker med människors liv. Verkligheten låter sig inte beskrivas på det sättet – möjligtivs bara så länge verkligheten är ett problem som ska lösas bland Migrationsverkets kontorsmoduler.

Vi måste fortsatt hålla i den här frågan. All heder åt Eskilstuna-Kuriren som återkommer till frågan om de kristna irakiernas situation. Det är så uppenbart att opinion gör skilland. Samtidigt är det ytterst problematiskt att frågan om människors liv och död inte så sällan beror av huruvida media uppmärksammar en aktuell situation. Det är inte särskilt rättssäkert. Just rättssäkert borde det åtmindstone vara i Sverige.